Med Max Martin delvis vid rodret denna gång, släpper Katy Perry sitt femte studioalbum Witness. Albumet förleddes av singlarna Chained to the Rhythm, Bon Appétit och Taylor Swift-attacken Swish Swish tillsammans med Nicki Minaj vilka satte förväntningarna på en ganska hög nivå kände jag. Speciellt Swish Swishs läckra 90-tals produktion fick i alla fall mig att gå igång lite extra. Men, det är alltid en stor skillnad på tre separata låtar och 15 låtar i rad.
På det hela tycker jag allt Perry levererar ett välgjort album. Det är tillräckligt mycket av idag i produktionen för att kännas fräscht och samtidigt tillräckligt mycket nostalgi för att bli underhållande, vilket jag tycker är en bra balansgång.
Låtmässigt börjar det bra. Titelspåret, singlarna och Déjà Vu sticker ut en hel del. Sedan känns det som de sista fyra låtarna blir det som låter bägaren rinna över. Visst, Purity Ring samarbetet Bigger Than Me är inte direkt dåligt och samma med Into Me You See som är producerad av Hot Chip (oväntat). Men de hjälper inte riktigt för att hålla intresset uppe de sista 15 minuterna om man lyssnar från början till slut. Främst för att även om låtarna är välgjorda är de inte supervarierande.
Även om Perry skurit ner från sina 40 låtar som skrevs för albumet, så hade det nog inte skadat att skala bort några till för att tighta till det hela en smula. Om inget är det ju aldrig dumt att kunna släppa en EP om några månader för att boosta intresset för en själv.
Katy Perry
@Instagram
Bra låtar men kanske en aning för långt och för lite variation för att bli helt roliga 60-minuter.
