Refrängen på Whatever it takes – när man kommit över Dan Reynolds hysteriska rap – är riktigt lysande pop med sina Rihanna-beats. Bara den borde vara tillräckligt för att fylla Ullevi skulle jag säga. Men det är också det – tillsammans med Walking on wires – som är det bästa med Las Vegas kvartetten Imagine Dragons tredje album Evolve. Det är testosteron-fyllt och känns i ärlighetens namn mer passande i Ullevis omklädningsrum efter en derbymatch än på själva planen.
Det är lite synd ändå. Imagine Dragons har släppt en hel del bra låtar och varit lite av den den saknade pusselbiten mellan The Killers, OneRepublic och Coldplay. Nu känns de mest som en överproducerad reklamfilm för Axe. Visst, det kan ibland vara trevligt att kolla på, speciellt om de har den goda smaken att låta hunkiga män gå utan tröja. Men även det blir tråkigt i längden och man märker snabbt att utseende utan innehåll inte är så sexigt ändå…
Imagine Dragons
@Facebook
Mellan all testosteron får Imagine Dragons ändå till ett par bra poplåtar. Men det känns mer som något för arenornas omklädningsrum efter ett derby än något som ska vara på själva arenan.
