The Magnolia är ett soulband från Göteborg som 25 juli släpper sitt debutalbum First Time och samma dag har de releasefest på Nefertiti. Du kan läsa allt du behöver veta om spelningen här!
Förra året vann de ”Bästa Band” på Scandinavian Soul Awards trots att de ännu inte släppt nästan något material och det säger väl en del. Det är ett minst sagt spännande band med skickliga musiker och helt grymma sångare, de är nämligen två, Arvid Nero och Albin Lee Meldau. Övriga bandmedlemmar är Malte von Sydow, Gabriel Castro, Pontus Hedström och Kalle Stenbäcken.
Jag träffade Arvid och Gabriel för att få höra lite mer om bandet och det kommande albumet. Du kan läsa intervjun här!
Ni släpper snart er debutskiva First Time och har releasefest på Nefertiti. Berätta lite om det.
Arvid: Skivan släpps 25 juli och vi har releasefest på Nefertiti. Skivan heter First Time.
Gabriel: Det kommer bli ett stort framträdande. Vi försöker få med alla som varit delaktiga i processen. Vi kan vara upp till 12 personer samtidigt på scen med blås och stråk och det kommer antagligen vara fullknökat i lokalen med bra stämning. Det ska bli kul att fira tillsammans med våra supportrar!
Berätta lite om er debutskiva First Time
Gabriel: Det är åtta låtar som representerar flera års spelande. Och det är ganska intressant just det, vad en första skiva är för något? Vi har spelat i 4-5 år tillsammans och bara bearbetat vårt sätt att spela utan att försöka få ut något för snabbt. Vi har tagit oss tiden att repa och bygga ut något gemensamt. Dessa låtarna är inspelade 2013 och bevittnar ett väldigt fint samspel mellan sex stycken väldigt duktiga och inte för unga musiker. Det finns något väldigt moget i ansatsen. Det är många musikstilar som blandas. Det är blues, en stor skara soul, rockinfluenser men väldigt enkelt på något sätt. Det är ingen komplicerad musik och den är väldigt direkt. Jag gillar att säga att det är musik som passar väldigt många människor och våra konserter visar det. Vi har publik som är mellan 18 och 80. Musik för alla helt enkelt.
Skivan är inspelad i Den Stora Vilans studio, de är ett annat band här i stan. Det har blivit vår nya bas från där vi utgår ifrån lite grann. Skivan är producerad av mig och Erik Berndtsson, inspelningstekniker är Thomas Frank och masting står Henryk Lipp för.
Är det något övergripande tema på skivan?
Arvid: Låtarna har olika teman och känslouttryck. Första låten handlar om att slita sig loss från någonting och att folk inte ska säga till en vad man ska göra. Sedan kommer något om kärlek. Slutet handlar om att inte veta vad man ska någonstans.
Gabriel: Genomgripande att man är ute på en resa, det handlar om en syn på tillvaron. Det är resor, dagbok, berättelser från ens resor. Låtarna berättar inte någon specifik händelse utan är nedslag längs resans väg.
Gabriel: Vid inspelningen av skivan väntade vi på tagningen då vi kände det. Ett rus man rycks med och in i. När vi fick den känslan visste vi att vi gjort rätt.
Arvid: Kontakt med musikguden om det finns någon sådan.
Vilka är det som skriver låtarna?
Arvid: På den här skivan är det jag som har skrivit de flesta låtarna men vi har gjort arrangemangen tillsammans. Det är som ett skelett och så bygger man muskler på det. En kropp, sedan får den gå vart fan den vill. Albin har skrivit en låt, Malte och Albin en låt tillsammans och resten har jag skrivit. Vi har material för flera skivor.
Vad är det som inspirerar dig (Arvid)?
Arvid: Jag började lyssna på blues väldigt tidigt när min pappa visade mig några skivor. Sedan upptäckte jag Dylan och Cohen och kom in i texternas värld. Att uttrycka något på engelska som svensk kan vara ganska knepigt. Men på något sätt kan det få en egen twist på det också. Vi vet inte vad som är rätt och fel men det är något som man kan använda sig av.
Vad förde er samman och varför valde ni att spela i den genre som ni gör?
Gabriel: En lång resa. Alla av oss har spelat musik sedan tidig ålder och har man som vi spelat musik i 20 år har man förflyttat sig mellan olika genrer. Soul har för oss varit något vi alltid burit vidare på. För mig har det varit att jag känt mig väldigt hemma och bekväm i soulen. Men vi har inte bara gått och köpt huset, vi har byggt huset. Och vi har målat det själva. Man kan ibland känna att vi byggt en persona som bygger på soulattribut.
Arvid: Att man hittar hem där, det är en musikstil som man jobbar utifrån. När vi träffades hade vi kanske gått i cirklar runt varandra och stött på varandra i något musikaliskt sammanhang. Jag och Gabriel spelade i ett soulprojekt för ganska många år sedan. Då var det mer covers och vi lekte mer, det var en annan grej. Nu spelar vi inga covers längre…
Gabriel: Det är en extrem utmaning att hitta hem och upptäcka vem man är och spela det man faktiskt kan spela.
Har ni varit ute och spelat mycket?
Gabriel: Med detta bandet har vi varit väldigt involverade i just att spela levande musik. Vi har varit ute och spelat i 1,5-2 år och byggt upp den skara supportrar som vi har här i Göteborg, som har hittat oss på grund av den lucka som jag tror finns i musikutbudet. Folk söker sig till något mer svängigt, en stämning, en attityd. Och de har verkligen funnit sig i det här hos oss. Det är en väldigt varm stämning på våra spelningar. Vi lär oss mer och mer hur vår musik påverkar folk genom att spela kontinuerligt.
Vi har spelat i Stockholm en del också, vi har många fina vänner där uppe som stöttar och hejar på oss. Det börjar bredda sig där också med publik.
Vad har ni för drömmar och mål med bandet?
Arvid: Stora drömmar. Det ska växa, men på rätt sätt. Det behöver inte gå så snabbt, bara det växer åt rätt håll och att vi har människor omkring oss som verkligen tycker om det. Här i Göteborg har vi en trogen publik och den växer sig sakta större. Vi växer lite hela tiden och vi märker att de som gillar oss är trogna och stannar kvar.
Gabriel: Det är ingen tvekan om att de som kommer för att se oss spela älskar musiken, vissa av dem kommer på varje spelning fastän vi ibland kör samma låtar. Dem säger att det vi spelar är organiskt och ingen spelning är den andra lik. Folk kommer också för stämningen i lokalen. Det är publiken som skapar stämningen runt bandet. Det är väldigt spännande, vi blir musik och mötesplats. Jag tycker att musik är underbart, men en plats där människor träffas i stor skala, 300-400 personer tillsammans ska inte bara finna oss intressanta. Det ska vara en stämning, och den levererar vi. Varje gång har jag märkt.
Arvid berättar att trummisen egentligen är pianist och att organisten är saxofonist. De verkar minst sagt vara ett band med mycket resurser.
Gabriel: Resurser är en ganska bra beskrivning faktiskt. Det finns otroligt mycket resurser i den här gruppen. Och det har bara börjat.
I väntan på albumet kan du lyssna på låten Stay Up Late. Den kommer inte att finnas med på skivan men är en helt fantastisk låt som du inte får missa!
The Magnolia @
Facebook
