Niklas Lind imponerade stort på mig och många andra när han i vintras släppte sin debutsingel Singel .
En låt av en artist som stolt för vidare det musikarv storheter som Monica Zetterlund , Beppe Wolgers och Olle Adolphson serverat oss för ett halvt sekel sedan.
För mig var Niklas helt okänd när jag fick singeln i min inkorg. Han har dock sjungit bakom och tillsammans med många av Sveriges mest kända artister, samt att han spelat trummor och gitarr för minst lika många.
”Jag började spela när jag var liten.
Pappa var jazzmusiker och när jag var sju-åtta år vickade för honom under en spelning.
Vi var faktiskt väldigt ofta nere i Göteborg och spelade på tradjazzfestivaler.”
Det var med denna uppväxt Niklas fann sin kärlek till den klassiska svenska musiken som just Monica Zetterlund och Wolgers, men även internationella storheter som Frank Sinatra .
”Ja, jag har lite av en papegojagen och kan härma ganska bra.
Har sjungit i en hel del reklamfilmer. Esset i skjortärmen är Frank Sinatra. Så de ringer in mig när de inte har råd med originalet. Haha!”
-Vad fick dig att göra denna EP?
”Jag har skrivit mycket tidigare, men detta var första gångens om jag skrev på svenska.
Jag och Oskar Linnros har ju samma kärlek till svenskt 50- och 60-tal, så vi snackade lite om hur man skulle kunna göra den typen av musik idag.
Efter det började jag skriva och den första låt som kom ur mig var faktiskt Singel.”
-Var Linnros med i själva skaparprocessen på denna EP?
”Nej, det var han inte, utan vi arbetade mer på ett kompisplan. Sedan gjorde han en remix på Singel.”
-Jag fick förresten en stark Trubbel -känsla när jag hörde T2 . Var det rätt?
”Gissa varför den heter T2 . Haha.
Det är en fortsättning på storyn om vad som hände sedan helt enkelt.
Jag har till och med samplat från originalet.”
-Var det svårt att få loss?
”Jag känner faktiskt en av Olles gamla vänner, så jag ringde och kollade med dem. Sedan ligger vi ju på samma förlag, så det funkade både rent juridiskt och personligt.”
-Varför valdes just Diagnos att bli titelspåret på EPn?
”Det är en slagkraftig titel tycker jag, så den kändes väldigt passande.”
-Är du just kärlekskrank?
”Om man läser på ytan så absolut.
Det råkar handla om kärlek, vilket gör att det är lättare att relatera till. Både lyckad och misslyckad.
Sedan får folk tolka texterna hur de vill, men som jag ser det handlar det om allmänna relationer där allt ställs på sin spets.”
-Var det svårt att pitcha in musiken till skivbolaget?
”Jag visade upp mina låtar som ett arbetsprov för förlaget så de kunde se mina visioner.
Sedan var det Jonas Wikström på Universal som även har hand om Linnros som hörde av sig och sa att han gillade det.
Det verkar som många tycker detta låter bekant, och att det samtidigt inte finns mycket som låter just så här längre.”
-Vad händer i sommar?
”Det vet jag faktiskt inte än.
Förhoppningsvis blir det lite spelningar, så jag är lite av en gun for hire under sommaren. Haha.”
Vi avslutar med att det skulle vara grymt att se Niklas på en klubb under Stay Out West.
Det borde passa perfekt med en jazz-popig spelning i en mer liten och intim lokal.
”För att få den rätta känslan borde man få röka inne också”, flikar Niklas in och skrattar.
För det är ju så att ska man återuppleva ny musik med inspiration från 50- och 60-talet ska man väl i ärlighetens namn även ha känslan av torra rökögon efter en grym konsert.
Precis som det var då.
Lyssna på Diagnos:
