En intervju med Andreas Lundstedt

Jag måste erkänna att jag var lite extra pirrig när jag skulle träffa Anderas Lundstedt och intervjua honom för bloggen.
Det måste man ju nästa vara om man ska träffa killen som man var lite kär i när han sjöng i Melodifestivalen första gången 1996 med Driver dagg faller regn , samt frontfiguren i ett av Sveriges få glamourband, Alcazar .
Han må kalla sig en disco defender , men han är även en frontfigur för den riktigt bra popmusiken som vi tyvärr får alldeles för lite av här i landet.
Jag träffar Andreas strax efter att han tagit en powernap mellan intervjuer och repetitioner inför helgens melodifestival på Elite Park här i Göteborg.
Han är sprudlande glad och ser om möjligt ännu snyggare ut i verkliga livet än på bild.
Målet med min intervju var att jag ville få en övergripande bild av Andreas och hans karriär – allt från första Melodifestivalen till i dag.
Så vi sätter oss vid ett bord och tar en resa igenom minnen av en person som har en lång karriär bakom sig för sin ringa ålder.

Being Blogged : Hur kom du i kontakt med Alexander Bard ?

Andreas : Så här är det.
199…5 ringde Alexander mig när jag var på väg upp till Sälen för något gigg där. Då hade nämligen Calle Norlén rekommenderat mig till Alexander. Han hade varit mycket på Wallmans Salonger när jag jobbade där vid två omgångar 90 och 93.
Alexander Bard letade nämligen efter en manlig sångare och Calle hade sagt att han borde kolla upp Andreas Lundstedt på Wallmans – han är en jättebra sångare! *skrattar*
-Eller det sa han nog inte, det sista hittade jag bara på där, men det lät bra. *skrattar*
Nej, men han tyckte att jag kanske passade för den här grejen.
Så Alexander ringde upp och sa ”Hej, jag har hört att du ska vara bra!”
Svensk som man är blev man ju helt stum och visste inte vad jag skulle säga.
”Vill du vara med i festivalen?!”
-Ja, jooo.
”Bra, då hörs vi sedan!”

Being Blogged : Du började ju med ballader och sedan blev det bara disco.

Andreas : Driver dagg faller regn gick det ju bra för, vilket var helt otroligt.
Sedan var det mycket Alexander som ville göra om den succén. Han trodde liksom att om vi gjorde en låt där jag gråter lite till och är ännu mer sorgsen – ”då kommer du gå ännu längre” och jag kom typ sjua då.

Being Blogged : Men tvåa första gången var ju inte helt fel.

Andreas : Det var bra!
Sedan visste han att jag var en showkille, så när han hade skrivit Crying at the discoteque tänkte han på mig och antog att det var något som passade mig bättre som den show och dansman jag egentligen är. Då hade jag ju hittat hem!
-Visst Driver dagg var fin och så, men jag hade nog inte hittat mig själv som artist och visste inte riktigt vad jag ville göra då.
Jag tänkte att ”ja, ja, jag kan väl sjunga ballader”.

Sedan blev jag någon flickidol mitt uppe i allt i hopa medan jag precis håll på att komma ut som gay. Då skulle jag vara någon form av hunk, vilket jag kände att det håller inte.
Med disco passar det lite mer att vara extravagant och flamboyant.
Det var ju så kul i intervjuer då när man skulle svara på frågan ”vad ser du i hos en tjej”
Jag bara ähhh… humor, mörka ögon…
-Vad svarar man på det liksom?
Sedan var jag faktiskt förband till Backstreet Boys .
Helt galet var det och så sjöng jag Driver dagg faller regn och någon till låt. Det var i Solnahallen precis när Backstreet Boys började bli något i Sverige.
Så där står jag inför 3000 skrikande tjejer och sjunger Driver dagg . Det var ju kul, men jag var mer… Man försöker vara något man inte är.
I dag har jag ju både tjej- och kill-fans, så det är inte att jag bara har killfans, men det är på ett annat sätt nu när folk vet vem jag är.
Så det är inte lika mycket ”åååhhh, jag är kär i dig” utan mer att folk gillar det jag gör liksom.

Being Blogged : Man kan säga att när Alexander Bard skapade Alcazar, så var det åt dig typ?

Andreas : Precis.
Det var han som sa att han hade några bra låtar till mig. Och jag sa att jag inte ville göra det själv utan tillsammans med någon annan.
Så jag rekommenderade två av mina kompisar Tess  ( Merkel ) och Annika  ( Kjaegaard ), som han fick träffa och han tyckte att de var perfekta.
Han var lite inne på att jag skulle ha ett pojkband, men det var inte min grej alls.
Jag kände att jag ville ha lite Army Of Lovers -känsla, fast att vi kunde sjunga. Sedan bra musik, i och med att Alexander är grym på att skriva musik. Men vi ska även kunna stå där live utan plastmickar och sjunga på riktigt.

Being Blogged : Kände du dem också från Wallmans?

Andreas : Ja, Tess och jag var första kullen på Wallmans 1990, när de öppnade.
Sedan träffade vi Annika på en firmafest i Blå Hallen, tillsammans med Micke Grahn .
Annika körade då mycket med E-Type , och hon var en riktig babe, med höga skor och tog för sig, lite som en Anita Ekberg reicarnated! Jätte trevlig!
Sedan började vi hänga med henne och vi älskade henne!

Being Blogged : Kände du någon gång, när Magnus  ( Carlsson ) kom med i Alcazar, att han stal uppmärksamheten från dig?

Andreas : Nej, tvärt om faktiskt.
Jag tycker Magnus är en så enormt bra sångare och bra artist, så jag var nog mer att jag ville att han skulle sjunga mer.
Jag lärde honom dansa och röra sig, och han visade sig vara en naturbegåvning.
Så nej, jag kände nog mer I’m not worthy, typ.

Being Blogged : Sedan kändes det ju som om han tog Alcazar till en ny nivå.

Andreas : I Sverige speciellt.
För vi fick ju många Barbadosfans som blev våra fans. Samtidigt som vi blev folkliga i Sverige -för det var vi ju inte direkt innan. Utan det kom med Not a sinner, nor a saint .
Då hade vi ändå hållit på att traggla med Alcazar sedan 1999 och nu var det 2003. Vi hade i och för sig slagit igenom utomlands, vilket var jättekul, men det hade ju varit roligt om man slog igenom hemma också.
Liksom kunna åka på sommarturné hemma i Sverige och inte bara på skumma klubbar i Tyskland.

Being Blogged : Varför tror du att Alcazar blev så stora utomlands med inte i Sverige – för det känns som det är så för många artister?

Andreas : Man kan nog inte vara profet i sitt eget hemland.
Sedan behövs det väl en hit utomlands för att folk ska förstå att det kanske är bra.
Jag vet att Crying at the discoteque gick till radio typ fem omgångar och den nekades hela tiden. Sedan blev det en hit ute i Europa och då började den spelas lite grann här hemma men det blev aldrig en hit i Sverige.
Det var inte förrän med att Magnus kom med och Melodifestivalen som vi blev stora på riktigt.

Being Blogged : Sedan kändes det väl som att Human League -covern (Don’t you want me ) lyfte upp er lite, i alla fall i England.

Andreas : Ja, den var väldigt uppskattad.
Vi brukar ju alltid köra den live, men en av gångerna när vi gjorde G.A.Y. (nattklubb i London), så var faktiskt Human League där och då kände vi att ”nej… inte i kväll, de ska göra den låten”.

Being Blogged : Och framför allt så har ju Pet Shop Boys älskat er.

Andreas : Ja, det är helt sjukt!

Being Blogged : Ja, att få tre låtar av dem är ju ganska sjukt.

Andreas : Ja, det finns tre låtar och två är använda.
En av de första gångerna vi var på G.A.Y. så var de där, för de hade sett videon till Crying at the discoteque och tyckte den var kultig och fantastisk.
Så de kom in i vår loge och bara ”Hi, we’re the Pet Shop Boys, we love you”
Och vi bara… ehhh… nyp mig.
Sedan satt vi och snackade och de bjöd oss på en helkväll ute. Verkligen jättetrevliga.
När jag väl kom hem igen så tänkte jag att jag borde fråga dem om de inte ville skriva en låt till oss.

Being Blogged : Så det var ditt initiativ i alla fall?

Andreas : Ja, jag ringde deras manager och fick svar att de var intresserade. Så skickade de Love life och Baby .
Så det var häftigt!
Sedan hade de faktiskt sett oss senare när vi spelade på Tyrol i Stockholm.
De skulle till någon festival norröver – typ Piteå Dansar Och Ler. Så de hade varit där sa några vänner som sett dem komma ut från Tyrol nynnande på Love life .
Nu känner vi ju inte dem så, men vi var lite – ”va, varför hörde de inte av sig, vi har ju träffats… en gång” *skratt*

Being Blogged : Ni har ju även gjort en låt med Same Difference . Varför gjorde ni det?

Andreas : Ja!
Carma carma, cut the drama .*sjunger*
Den skickade vi till Melodifestivalen tillsammans med Headlines , men den kom inte med. Så kände vi att det var nog ändå ingen låt för oss.
Sedan hörde Same Difference den och ville göra den. Så vi träffade dem aldrig, utan vi har gjort vårt och de har lagt på sina röster, men man hör väldigt mycket av våra röster lustigt nog.

Being Blogged : Hade du sett dem på X-Factor innan?

Andreas : Nej, aldrig hört talas om dem innan.
Det var någon som sa att de var stora i England och att de var något syskonpar och sådär.
Sedan när vi fick höra resultatet tyckte vi ju att det var toppen.

Being Blogged : Pridelåten, Someday – kanske den bästa Pridelåten som gjorts.

Andreas : Ja, visst är den bra!
Det är ju Orup som skrivit den.
Han skrev den och Last days of disco som vi hade på den plattan.

Being Blogged : Var det tänkt att det skulle bli en Pridelåt?

Andreas : Nej, det bara blev så, för vi kände att den skulle passa perfekt som det med texten och allt.
Det var alltid en sådan otroligt känsla att göra den live under den sommarturnén. Vi körde den sist på varje konsert och den är så befriande.
Kul att du tog upp den, för man glömmer bort låtar ibland – eller det är så sällan man pratar om dem och nu när du säger det så är den väldigt bra!
Jag kan också skriva under på att det är den bästa Pridelåten.

Being Blogged : Vad tror du, kommer Alcazar att återförenas? Eller återförenas, ni har väl bara tagit en paus?

Andreas : Vi har tagit en paus ja.
Men man vet aldrig var våra vägar bär nu på våra respektive resor. Vi pratar ju hela tiden och jag saknar dem ju. Men visst, jag är redo att köra själv just nu, men man ska aldrig säga aldrig.

Being Blogged : Detta är ändå åttonde gången du är med i Melodifestivalen. Tröttnar du aldrig på melodifestivalen?

Andreas : Nej, jag gör ju inte det.
Varje ny festival är ju en ny resa. Det är ju nya låtar, ny produktion, ny scen, nya människor så det känns inte som att jag kan det här.
Jag vet att folk kallar mig för veteran, men jag är nog mer pirrig i dag än vad jag var för… några festivaler sedan.
Sedan har jag mycket att tacka festivalen för, den har ju gått lite hand i hand sådär. Först solo, sedan med Alcazar, vi har ju fått hittar och framgång

Being Blogged : Du har aldrig känt att det kan vara en nackdel att bara bli förknippad som en melodifestivalsartist?

Andreas : Nej. Fast jag vet inte om jag är det egentligen?
Jag gör ju massa andra saker också, som musikal för några år sedan och TV-program, så jag dyker inte bara upp när det är Melodifestivalen och blir Melodifestivals-Andreas.
Så jag hoppas inte jag bara är ett med Melodifestivalen och är jag inte med är är alla liksom ”Va?! Men någonstans måste han ju vara med! Melodi nummer nio..?” *skrattar*

Being Blogged : Vilket framträdande i Melodifestivalen är du mest nöjd med?

Andreas : Jag är nog nöjd med alla mer eller mindre, men jag är nog mest stolt över Stay the night , för det var ju den låten som vi åkte direkt till Globen med, vilket kom lite av en chock för oss. Vi var mer ”ja, ja, vi kommer väl till Andra Chansen som vanligt, så är det med Alcazar”.
Men den kom till globen och blev en av de mest spelade låtarna det året, vilket var helt fantastiskt!
Det roliga var ju att vi presenterade ju nya Alcazar med Linda Hedlund och vi visste ju inte hur folk skulle ta det, om folk nu var trötta på Alcazar. Men det blev så jäva bra, så det är verkligen våran bäbis!

Being Blogged : Nu är du med med låten Aldrig aldrig , kommer det bli ett stort framförande?

Andreas : Jag kommer inte dansa jättemycket, men jag kommer röra mig.
Jag vill ju att texten ska komma fram och sången, för när man dansar kan det lätt bli att man fokuserar på fel saker, lite som ”åh hej vad det dansas”
”men hur gick låten?”
”ja det vet jag inte men oj vad det händer grejer”
Men denna är på svenska och jag tycker texten är jättefin. Sedan kommer jag absolut att röra på mig litegran. Jag kan inte stå still en hel låt.

Being Blogged : Ja, du har väl varit aerobicsinstruktör, så det sitter väl i blodet.

Andreas : Ja, jag måste röra på mig lite i alla fall.

Being Blogged : Kommer du att göra en soloplatta nu?

Andreas : Ja! Det är meningen att det ska komma till hösten.
Så hela våren och sommaren ska jag jobba på den.
Den kommer att bli på svenska, så det blir mer naket och tillbaka till Driver dagg faller regn .
Det går hand i hand hur jag känner mig som människa – mer mogen, landad och lycklig. Det blir mer äkta mer riktiga texter än om man kanske sjunger disco. -Jag älskar det också, men det är mer en karaktär med Alcazar. Så nu blir det mer what you see is what you get, för man kan inte gömma sig bakom svenska texter på samma sätt. Det blir mer direkt, vilket jag tycker är häftigt.
Så det får ni se under Melodifestivalen.

Jag tackar Andreas för pratstunden och önskar honom lycka till i Scandinavium.
Jag trippar ner till lobbyn på hotellet och är ganska lycklig faktiskt.
Både för att jag var väldigt nöjd med själva intervjun, samtidigt som jag tyckte Andreas var en riktigt skön kille att snacka med.
En av anledningarna till att jag verkligen älskar att skriva denna blogg.

Lyssna på Andreas
Andreas Lundstedt Spotify

Lyssna på Alcazar
Alcazar Spotify

About Author

Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik och husgudarna heter inte helt överraskande Pet Shop Boys.
Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång. Här kan du skicka e-post till mig.

Comments are closed.

Send this to a friend