Egentligen hände det största med 2011 på min födelsedag.
Den 21:a Januari släppte Adele sitt album 21 , vilket skulle bli 2000-talets mest säljande.
Över 14 miljoner exemplar sålde hon, igenom att gnälla över sitt ex.
Imponerande att man nästan får svindel.
Själv tycker jag att skivan är bra, men kanske inte det bästa – den kom inte in på min topplista över årets 20 bästa skivor (men hade hamnat innan 25 om jag gjorde en topp 30).
Det är nog en skiva som beskriver allt med 2011.
Saknaden av någon att mysa med.
För sällan har så många jag känner separerat från sina partners detta året.
Då många av oss hade partners under större delen av 2000-talet tog allt slut och nu är vi mer singlar än par i min umgängeskrets.
Själv bröt jag upp mitt förhållande med Markus i April efter fem faktiskt väldigt fina år.
Detta var något jag gjorde på en känsla – som jag tror var rätt ur bådas perspektiv.
Det är tråkigt och tomt vissa dagar. Men framför allt känns det som mitt ex mår bra i alla fall, och det är väl det viktigaste.
Problemet var inte saknaden utan känslorna som blossade upp för en annan kille under sommaren.
Bekvämt nog och lätt förvirrande för alla andra var att denne hade samma namn.
Det andra problemet var att han inte samma känslor för mig.
Eller ärligt, så påstår han det i alla fall.
När vi väl sågs kunde han krama mig i typ en minut, eller krypa intill mig i sängen. Eller inte vilja att jag skulle gå när jag skulle göra det.
Men det var uppenbarligen inte tillräckligt för att våga sig på ett förhållande eller vara mer exklusiva med varandra.
Han ville inte. Mina känslor ville. Mycket.
Har nog aldrig varit så nere i en person på fel sätt som då.
De flesta personer som jag får starka känslor för (eller obsessions, som jag och en kompis kallar dem) brukar gå över ganska snabbt. Om inget håller de sig på en vettig nivå.
I detta fall var det head over heels och jag kunde liksom inte stoppa det.
Kanske för att jag alltid fick en känsla av att han egentligen ville mer än han ville säga igenom det han visade. Det var som att kasta bensin på elden.
Till slut fick jag bryta kontakten med honom.
Det gick liksom inte att se vilka låtar han spelade på Spotify via Facebook eller när han loggade in på Grindr/ QX. Så nu börjar mina tankar vandra bort från honom. Men allt för ofta kommer de fortfarande tillbaka…
Till dessa händelser hade jag aldrig den bittra Adele i öronen.
Hon verkade mer vara lämpad till middagar som bakgrundsmusik eller möjligen som covers. Tror inte det fanns någon artist eller jag-vill-bli-artist som inte gjorde en cover på någon av hennes låtar under året.
Mina olika YouTube- och SoundCloud-kanaler verkligen överöstes med olika covers på kvinnans låtar. Ofta var de väldigt fina och bra. Efter ett tag kanske man önskade att någon annan kunde komma och göra bra låtar folk kunde bli besatta i.
Den kvinnan verkar bli Lana Del Rey , som med sin singel Video games / Blue jeans tog in Hollywood Sadcore i ordlistan.
Lana kändes mer Johan än Adele.
Mer dramatiskt och mer pop än pianoklinkande självömkan.
Precis de ingredienser som jag går igång på. Vi får se om Lana blir 2012-års Adele.
Tror inte hon kommer upp i 14 miljoner exemplar, men om albumet håller samma kvalité som de fyra låtar jag hittills hört, så kan det komma högre på min årslista än Adele.
Men året var inte bara uppbrott och Adele.
Året började med en resa till Florida tillsammans med Fredrik .
Det var en fantastisk resa, där jag för första gången var på Disney World – och för ett stort Disney-fan som mig, är det självklart något av en milstolpe i mitt liv.
Till detta gjorde vi även en kryssning till Bahamas-öarna.
Kanske det bästa sättet att inleda ett år på.
I mars valde fotbollsspelaren Anton Hysén att komma ut som bög.
Ett litet steg för honom – som sa ”jag bryr mig inte” i ungefär alla intervjuer – men ett stort steg för den ganska så homofobiska sporten.
Komma ut draget i tidningen Offside ledde till en flod av intervjuer i internationell media. Till slut var han mer bögen som spelade fotboll än fotbollsspelaren som råkade vara bög.
Överexponering är en ganska milt ord i sammanhanget – men likväl, så är det klart att när en spelare – i och för sig i en mycket lägre division – kommer ut som bög ska det förhoppningsvis inspirera andra att göra likadant.
En annan person som satte sig själv på kartan och speciellt veckodagen fredag var Rebecca Black .
Om internetfenomen har ett ansikte är det hennes.
En tjej som spelar in en låt med autotune och en fruktansvärd text, blir älskad och hatad av alla. Hela internet har åsikter om den 14-åriga tjejen.
Som tur är har hon självdistans till tusen och hon verkar kunna driva med sig själv och sin låt i diverse program i hemlandet.
Även om inte så många brydde sig om hennes singel nummer två – My moment – så skulle jag säga att hon tillsammans med Adele är den största kvinnan 2011.
Vinnaren i Melodifestivalen blev Eric Saade .
Hans glasburskrossande Popular tog honom till Düsseldorf och gjorde honom till årets mest säljande svenska artist när han släppte Saade vol.1
En som dock kan bli ännu större med sin uppföljande skiva – som jag antar kommer under 2012, är Ullrik Munther som jag intervjuade under våren.
Killen är charmig som bara den och faktiskt otroligt talangfull.
Långt ifrån det glättiga man kan anta att en kille i den åldern skulle komma med.
Visst, lillgammal ja. Men hellre lillgammal än omogen och hopplös.
Min intervju med Ulrik blev i alla fall mycket uppskattad och jag tror att han har segern i Melodifestivalen 2012 som i en liten ask (om han har en vettig låt that is).
Jag fick även kontakt med en grupp som blivit lite av idoler för mig.
Fick ett mail från en Stefan Storm som tackade så mycket för alls fina ord jag skrivit om hans grupp The Sound Of Arrows .
Detta resulterade i två intervjuer med gruppen under året, samt att jag var på releasefesten när de äntligen släppte sin skiva.
Stort är bara förnamnet.
Sommarplågan i landet blev Om sanningen ska fram med Eric Amarillo som tidigare (och fortfarande) var med i gruppen The Attic .
En låt som hade allt det där som en sommarplåga ska ha – trallvänlig och lite småsnusik text.
Dock att man tröttnat på låten innan sommaren börjat var ju en annan femma.
Speciellt när det inte blev någon direkt sommar att räkna med i år.
Visst, den regnade inte bort, men det var heller inte sommaren med rekordvärme. Det var mellanväder – kring 25 grader och mulet hela sommaren kändes det som.
Vi hade en peak vid Where The Action Is -festivalen i Slottsskogen då det faktiskt var galet varmt. Men efter det så höll det sig på en sval och behaglig temperatur.
Sveriges svar på Adele var Veronica Maggio som i år blev stor på riktigt.
Hon spelade inför ett fullsatt Liseberg där kön ringlade runt hela parken mer eller mindre.
Hennes Christian Walz -producerade skiva med den fyndiga låten Jag kommer älskades av alla.
Lägger vi till att Lady GaGa släppte sitt stora album Born This Way i år också kan vi nog säga att 2011 var kvinnornas år.
En kvinna som också fick mycket press under året var Amy Winehouse .
Inte för att hon äntligen släppte en ny skiva, utan för att hon dog den 23:e Juli.
Tragiskt är bara förnamnet – men hon hamnade i den kända 27-årsklubben tillsammans med Jim Morrison och Kurt Cobain .
Både Prince och Kanye West gästade Way Out West i år.
Det var en bra festival (som vanligt) där jag även fick ett kärt återseende av Pulp och Robyn .
Jag och min nyfunna kompis Robert gjorde tre remixar under hösten.
Vi fick material av Monarchy , Le Kid och Martin Rolinski att leka med och bara se om vi kunde göra något bra av det.
Inget krav eller så från artisterna att det skulle vara perfekt, utan bara få det bästa grundmaterialet för att förverkliga en dröm jag alltid haft.
Robert är den som har kunskapen om Logic medan jag hjälper till med visionen.
Vi lyckades få ihop – i mitt tycke – tre riktigt bra remixar.
Ska jag vara ärlig hade jag lätt betalat 9 kr på iTunes för att köpa dem.
Men vi gjorde så klart inte detta för pengar, utan vi lade upp låtarna på SoundCloud och fick okej från artisterna att vem som helst skulle få ladda ner dem.
Så jag är inte så lite stolt över att jag kan skryta med att ha varit med och gjort tre remixar under 2011.
Här har ni dem.
Årets snyggaste video blev en delad förstaplats mellan The Sound Of Arrows Magic samt Will Youngs Jealousy .
Den första för att den är som ett Goonies -äventyr och lite som en Spielberg -film.
Den andra för att den är så snygg att man dör i sitt svartsjukedrama med gaytema.
Minst lika bra som låten.
WiMP introducerades i Sverige och tog upp kampen med Spotify.
Spotify introducerades i USA och tog upp kampen med iTunes.
Första gruppen som blev stora via Spotify i USA var Foster The People .
Det är också början på ett nytt sätt att konsumera musik.
Att inte äga men ändå lyssna och betala för det.
Visst – vi i Sverige har haft Spotify länge, men det är först i år som det slår igenom på alla plan. När vi är första landet i världen som har med streaming på topplistorna (vilket fick iTunes att bli sura och vägra komma in med försäljningsstatistik till GLF).
Men det är nog bara att vänja sig.
MP3 filer i datorn och mobilen är snart ett minne blott.
Apple kom med iPad 2 – som blev en succé.
Jag älskade den lilla maskinen som jag nu kan surfa på nätet med, eller DJa när jag väl gör det. Eller läsa böcker eller tidningar.
Speciellt när jag ser TV-serier är den som bäst.
De kom även med iPhone 4S som med sin bättre kamera och snabbare processor blev en stor besvikelse för många.
Inte för att den var dålig utan för att den inte hette iPhone 5.
Men folk älskade mobilen som blev den mest säljande iPhone någonsin!
Årets spel till iOS blev Wordfeud.
Aldrig har Alfapet vait så hett som i mobilen.
Själv hatade jag det.
De jag spelade mot kunde skriva ”snö” och få 45 poäng.
Jag kunde skriva ”socialfall” och få 4, typ.
En annan sak som hände hos Apple var dock lite tråkigare.
Steve Jobs gick bort efter flera år med cancer.
Visionären och innovatören Steve lämnade många Apple-fans gråtande världen över och hyllningarna verkade aldrig ta slut.
Tror inte att någon kunde riktigt förstå hur mycket han betydde – inte bara för Apple – utan för många, många människor.
Dock lämnade han jordlivet med att ha varit med och skapat så många viktiga saker som vi använder dagligen att det troligen kommer bli svårt att slå detta.
Persondatorn, musen som den är idag, iPod, iPhone, iPad och självklart Mac OS.
Jag intervjuade en hel del artister för Being Blogged under året.
Det har blivit ett stående inslag här och jag är mycket stolt och glad att jag pratat med så många artister som jag faktiskt gjort.
Det roligaste är helt klart att presentera nya begåvningar som kanske inte är så kända för alla när intervjun görs, men som växer allt efter som månaderna går.
Sedan känns det som många artister pratar väldigt öppenhjärtat med mig.
Jag får i alla fall till en hel del ny information som folk inte skrivit om tidigare – vilket är både kul för mig som intervjuare samt för läsaren.
Gemensam nämnare med de flesta intervjuer är att de blir långa.
Men jag vet själv hur tråkigt det är när en intervju tar slut som man läser. Man vill ju veta mer om sina favoritartist!
Det jag dock alltid glömmer – eller nästan alltid i alla fall – är att ta kort på den jag träffar. Här har jag världens chans att få en bild på en artist och jag glömmer det… Men, men. Tur att det finns bilder att Googla fram.
De jag intervjuade under 2011 var i alla fall:
Loreen
Alex Saidac
Andreas Moe
Thomas Stenström
Eric Saade
Icona Pop
Cher Lloyd
Alice B
Gravitonas
Agnes
M83
Felix och Märta från Le Kid
Brandur
MEN (för tidningen QX)
Bill Skarsgård
Karl X Johan
Ulrik Munther
Therese Grankvist
Natasha Bedingfield
The Sound Of Arrows
Carl Norén
Jag var förutom i Florida även i Hamburg och i London.
Kanske inte kan kalla mig globetrotter efter det, men det var två riktigt trevliga resor där jag upplevde städerna helt oplanerat.
Att bara traska runt och se vad staden erbjuder är faktiskt riktigt skönt.
Vinnaren i årets X-Factor blev för första gången en grupp.
Little Mix tog hem den åtråvärda titeln och det ska bli otroligt spännande att se vad man kommer att göra med tjejerna.
I Sverige vann Amanda Fondell Idol.
Tyvärr kunde man inte vänta med att släppa något bra och riktigt med henne, utan man slängde ut en skiva med covers på låtar från höstens program.
Bortkastat är bara förnamnet.
Nu är 2011 slut.
Jag hoppas att 2012 blir bättre, för som sagt, personligt var 2011 ett skitår.
Nu kan jag inte som Adele skriva en platta om året och håva in miljoner, men nu har jag fått sammanfatta året som det var i skrift i alla fall – separationerna och kvinnornas år 2011.
Bloggen har dock sällan mått så bra som i år – och efter att den flyttade till egen domän och WordPress-plattform börjar den sakta men säkert växa till sig.
Ser fram emot att ni besöker mig även 2012 här i bloggen.
Gott nytt år till er!
