I senaste numret av QX intervjuar jag queer-electropopgruppen MEN .
Ladda ner senaste numret av QX här och läs, och medan du hämtar tidningen kan du läsa intervjun här.
Jag träffar JD Samson på Nefertiti i Göteborg medan hon är lätt jetlaggad efter sin resa över Atlanten från Brooklyn.
Hon och hennes två gruppmedlemmar i MEN – Michael O’Neill och Tami Heart – sitter nersjunkna i en stor soffa med varsin laptop framför sig när jag kommer in i lokalen. Efter en snabb presentation går jag och JD för att sätta oss på en bänk strax utanför klubben där vi kan prata i lugn och ro.
MEN bildades 2007 av Samson tillsammans med Johanna Fateman som då båda var med i Le Tigre .
Med tanke på att MEN är grundad av två kvinnor känns namnet lite motsägelsefullt.
”Namnet kommer ifrån att kvinnor oftast är mindre självsäkra än män och mer eller mindre ursäktar sin existens. Vi började jobba efter tanken ‘vad skulle en man ha gjort ’. Du vet, om någon tillexempel går före i kön eller är rent oförskämd mot dig. Denna inställning byggde upp vår självsäkerhet och vi kunde ta för oss mer.” förklarar JD.
Gruppen växte med tiden till ett litet kollektiv där medlemmar kom och gick. Detta ser JD som bandets styrka, för det tillför hela tiden nya idéer till gruppen. Alla som på något sätt varit med i projektet har även någon form av konstnärlig ådra utanför musiken.
”Vi försöker skapa en genrelös mix av musik och konst. Vi har oftast mycket visuella inslag i våra shower och gör våra egna scenkläder och barkgrunder.
Med vår musik har vi helt olika influenser. Vi kan tillexempel tänja på hur lång en låt bör vara. Många av våra melodier är väldigt popiga och kommersiella, men strukturen på låtarna gör att vi ändå inte kan kalla oss mainstream.”
En annan del i MENs framtoning som förstärker deras konstnärliga ådra är de videor gruppen gjort. I videon till Off our backs visade bland annat en drakkamp mellan svettiga män och kvinnor som verkligen ångar av sex.
”Med Off our backs gjorde vi både en konstnärlig video samtidigt som det var en kommersiell video, vilket var bra för oss och vårt skivbolag.
Det är viktigt att gå bortom normen för allt.
Själv är jag väldigt fokuserad på sex – vare sig det är prata om sex eller prata sexigt, vilket jag är känd för och folk liksom förväntar sig det av mig. Speciellt i Who am I to feel so free , där bara väntan på att något ska hända är mycket vackert. Vi liksom fångade den kvinnliga maskuliniteten med all den kraft som finns inom oss och jag tycker att vi fick ihop den videon på ett otroligt snyggt sätt.”
Det är med andra ord inte så konstigt att MENs låtar ofta handlar om sex och sexualitet med en sådan öppen frontfigur som JD är när det kommer till just det ämnet.
”Det intressanta är att pratar någon annan om sex i en låt så är det inte så upprörande för då handlar det ofta om relationen mellan pojke och flicka.
Det är liksom ingen som höjer på ögonbrynen om killen sjunger att han ska knulla tjejen doggy-style på radion men om någon skulle sjunga att ‘jag är kvinnan som vill fista min flickvän just nu…’ Det skulle aldrig spelas i radio!
Det är lite av det jag vill göra; skapa bra melodier till gay-samhället med texter som inte handlar om straight sex.”
Det går inte att ta miste på att MEN är en homogrupp. Samtliga i gruppen är gay och på det snygga skivomslaget finns en stor rosa triangel i mitten. Den liksom förtydligar vad gruppen handlar om.
Jag frågar JD om hennes sexualitet spelat någon roll för karriären.
”Jag tror inte att min sexualitet har spelat in så mycket, men helt klart spelar min sexualitet in på vad jag säger och det har nog haft större inverkan på min karriär.
Men jag tror att den könsöverskridande bild jag framställer är det som påverkat min karriär mest. Även om det finns en hel del band som är queer, så är de ändå mer mainstream queer så att säga.
Världen är nog inte helt redo för en såpass maskulin kvinna som jag trots allt är. Jag skulle tillexempel aldrig ta på mig smink för att bli fotad, det är liksom inte jag. Jag klär som en man och allt jag gör är ‘det som en man skulle ha gjort’.
Det finns ju många artister som är i samma sits som mig, men som kanske väljer att ta på en bikini för att fånga en bredare publik. För mig är det lite konstigt att man ska behöva göra så. För oss är det musiken som är viktigast. Vi gör bra musik och vi har en trogen fanskara, men ändå känns det som många väljer bort oss för att jag ser ut som jag gör.”
Innan jag lämnar JD för att göra soundcheck med gruppen pratar vi lite om den stundande HBTQ-festivalen som är i Göteborg under vecka 22. Frågan är om en såpass stark kvinna fortfarande tycker Pride är nödvändigt.
”Ja, just nu behövs Pride mer än någonsin!
Jag är lite orolig över att vår gemenskap inom gayvärlden har splittras så mycket. Många tycker att det bara kommersialiserats – vilket det i viss mån har, men det är den världen vi lever i.
Jag tycker tillexempel inte om att man har anti-pride fester, utan jag tycker att alla borde komma samman för åtminstone en vecka om året!”
