Det är nästan märkligt att Madonna och Charli xcx inte gjort något tillsammans tidigare. Trots att deras genombrott ligger flera decennier ifrån varandra finns det ett tydligt släktskap mellan två artister som ständigt använt klubbkulturen för att flytta fram gränserna för vad popmusik kan vara.
På Danceteria Afterhours möts deras världar på ett ovanligt naturligt sätt. Där Madonna blickar tillbaka mot New York och klubben Danceteria får Charli skriva in sin egen historia i låten, från de tidiga åren till mötena med A. G. Cook och SOPHIE. Det gör samarbetet till något mer än en remix med en prominent gästartist. Snarare känns det som ett samtal mellan två generationer.
Musikaliskt behåller låten sitt pulserande klubbdunk, medan Charli tillför en råare och mer modern energi. Samtidigt gillar jag att ingen av dem försöker anpassa sig för mycket efter den andra. Madonna får vara Madonna och Charli får vara Charli, med dansgolvet som den självklara gemensamma nämnaren.
Jag hade möjligen hoppats på något ännu hårdare och konstigare när just de här två namnen placerades bredvid varandra. Danceteria Afterhours är inte den fullständiga popurladdning, men det är smartare än så. Framför allt blir det en snygg påminnelse om hur klubbmusik hela tiden förs vidare från en generation till nästa och om hur Madonna och Charli, på varsitt sätt, gjort dansgolvet till sin egen värld.
