Ljusets karneval, eller Carnaval De Luz, är titeln på U2s kommande album, som blir det irländska bandets 16:e i ordningen. Det är också badets första studioalbum med ny musik på nio år. Sist var det ju Songs of Experience, som då kom 2017.
Först ut från albumet var Street of dreams, som du kunde uppleva i bloggen. En låt som visade att bandet fortfarande har kvar lekfullheten när de hyllade ungdomen, fotbollen och livet. En låt som jag personligen tyckte var väldigt härlig.
I samband med att U2 presenterade Carnaval De Luz släppte de singeln Silencio, som tog dem åt en helt annan riktning. Nu är det mer surfpunk med en garagestudiokänsla i arrangemanget, men ändå väldigt mycket U2.
Låten är producerad av Jacknife Lee samt Ryan Tedder.
Just spanskan verkar vara en tydlig röd tråd genom albumet, med en del av låttitlarna, samt att sångerskan Rosalía verkar ha inspirerat till en av låtarna The mirror maker (Rosalía).
Personligen ser jag mest fram emot sista spåret på albumet. Det är en duett med den nyligen bortgångna Dolly Parton, som uppenbarligen blev hennes sista sånginsats i en studio. Låten heter Torn och är skriven av U2, Parton och Johnny McDaid och som enligt pressutskicket är en ömsint countrylåt om trasiga familjeband, med en betydelse som också sträcker sig bortom det personliga.
”Det är en spretig, provocerande och helig samling låtar – och den innehåller det allra första exemplet på användningen av flatwound-strängar på en U2-inspelning. Ville bara nämna det.”
The Edge
Med albumet firar bandet sina 50 år och det känns som det är både back to basic, men också väldigt mycket U2. Den trettonde November vet vi hur helheten blir, för då släpps det i Dolby Atmos på Apple Music.
Bono sammanfattar det hela så här:
”Kom och se, kom och se, kom och se! Ta med er era lila strumpor, era krossade hjärtan, er rosaskimrande naivitet… och låt er förtrollas i spegelsalen. Det blir högljudda gitarrer, djup bas, extatiska rytmer och – ja – även några silvertårar kommer att dyka upp!
För strax utanför vår ljusets karneval lurar allehanda varelser… samma fantasi som ger oss vår kreativitet kan också frammana monster. Så vi skruvar upp volymen på trummorna. Vi gör lägerelden större. Vi gör våra berättelser vildare och roligare. Vi gör melodierna ljuvare och ser till att sångerna verkligen strålar – för om världen ligger i mörker är det bäst att vi inte gör det.”
