Det har gått två år sedan Benjamin Ingrosso släppte det lysande albumet Pink Velvet Theatre, vilket ledde till att det regnade Grammisar och P3 Guld-glasskivor på honom. Helt rättvist också. För det känns som han peggade upp sin framgång med dubbelalbumet En Gång i Tiden 2021 och har sedan dess gått fram klarhet till klarhet för att nu ses som en av Sveriges starkaste lysande stjärnor.
Nu är det dags för Benjamin att ta steget mot ny musik och en arenaturné under hösten som han döpt till What happens next? Det kan man ju undra…
Men först ut är dubbelsingeln Funny feeling och Waste my time. Två låtar som tar upp Benjamins senaste kaotiska kärleksliv, som varit allt annat än smooth sailing för artisten.
”Jag blir alltid kär på det där sättet man typ bara ser på film, där det känns som att jag befinner mig i någon av alla romantiska komedier från 90-talet jag varit besatt av sedan jag var liten. Jag är beredd att göra vad som helst, och tappar greppet om allt annat i mitt liv. Jag tror alltid att jag hittat rätt, men så tar det en helt annan vändning.”
Funny feeling är en lekfull pianodriven låt som andas soulig pop. Den är lekfull samtidigt som Benjamin sjunger om en relation där han trots allt är tredje hjulet för en person som redan har en pojkvän. Det är frustration och stora känslor om vartannat och samtidigt som man tänker att ”det borde du väl förstå, att det inte blir något bra med en person som redan är upptagen”, så stor Benjamin där med hjärtat i handen och man tycker lite synd om honom. Ja, hela situationen.
Den bubblande och medryckande Waste my time är den där kärlekslåten om den där personen som trycker på alla rätta knappar för honom och som han inte vill något annat än att vara tillsammans med. Det är passion, åtrå och sexuellt begär som bubblar inom Benjamin, när han undrar hur det skulle vara att vakna vid sidan av personen.
Charmigt som en romantisk komedi från Working Title.
Musikaliskt är det den soulpopiga Benjamin som får stå i centrum. Det är som sagt lekfullt och charmigt. Det är också två låtar där artisten ger en ärlig bild av sig själv och blottar sina brister för lyssnaren. Där destruktiva relationsmönster liksom får komma upp till ytan och kanske likt terapi får rinna ut på papperet när Ingrosso skrev dessa låtar.
