Det finns artister som behöver stora arrangemang för att skapa stora känslor. Isak Danielson behöver nästan ingenting alls.
På nya singeln Goodbye to a lover again står rösten och pianot i centrum och resultatet är både naket och obekvämt nära. Det är en låt om att längta efter närhet samtidigt som jakten på kärlek och bekräftelse långsamt börjar tära på självkänslan.
Danielson riktar den här gången blicken mot gay datingkulturen, mot möten som börjar med förhoppningar men alltför ofta slutar i ännu ett farväl. Men låtens styrka ligger i att berättelsen samtidigt känns universell. Vem har inte någon gång undrat varför det ska vara så svårt att hitta någon som faktiskt stannar?
Musikaliskt är det föredömligt återhållsamt. Pianot får bära melodin utan att tränga sig på och produktionen lämnar stora ytor åt Danielsons kanske främsta instrument: rösten. Han sjunger inte för att imponera. Han sjunger som om orden måste ut. Och just där är Isak Danielson som allra bäst.
Titeln är också träffande. Goodbye to a lover again. Det där sista ordet again förändrar nästan allt. Det handlar inte bara om att förlora en person. Det handlar om tröttheten i att behöva börja om ännu en gång, hoppas ännu en gång och kanske bli besviken ännu en gång. Det är sorgligt utan att bli sentimentalt och personligt utan att stänga ute lyssnaren.
Isak Danielson har länge haft en särskild förmåga att göra det sköra storslaget. På Goodbye to a lover again gör han nästan motsatsen. Han skalar bort det storslagna och upptäcker att känslan blir ännu större.
