Jag vet inte hur du känner, men när jag hör Bitterljuva unga dar med Molly Hammar, slungas jag tillbaka till Svensktoppen på 80-talet. Det är något med produktionen och arrangemanget som Peter Kvint skapat här som fick den känslan av en låt från just den tiden. Framförallt elgitarren ekar av Lasse Wellanders 80-tal, som här framförs av just Kvint själv. Till det hela hör vi Hammars alltid lika klanderfria röst, som med stor inlevelse och vemod sjunger låten för oss.
Låten i sig är en fin reflektion över livet där man kanske önskar sig något mer. Att få vara fri men samtidigt ständigt försöka hitta kärleken klockan tre på natten… Personligen älskar jag textraden ”du drömmer stort i en 90-säng”. Det är så talande om hur ens visioner ändå blir begränsade av verkligheten.
Men som sagt. Arrangemanget här är helt magiskt. Stråkarna, elgitarren och känslan av ett vemodigt svenskt 80-tal som man bara kunde uppleva i P3 på den tiden. Men jävlar vad fint det var. Kul att Molly och Kvint fångat precis den känslan i Bitterljuva unga dar.
Vad tycker du om låten? Lyssna här nedan.




