Music, Fashion, Film är ett modigt och självreflekterande album där Charli XCX medvetet vänder ryggen åt den omedelbara euforin från Brat. Med en råare ljudbild och ett större fokus på skapande, identitet och kändisskap levererar hon en platta som belönar tålamod snarare än snabba kickar. Helheten visar en artist som fortsätter utmana både sig själv och popens förväntningar.
Efter Brat fanns egentligen bara två vägar. Antingen skulle Charli XCX försöka överträffa sitt eget kulturfenomen med ännu större refränger, ännu fler virala ögonblick och ännu mer maximalism. Eller så skulle hon göra precis tvärtom. Music, Fashion, Film väljer den senare vägen och det är ett betydligt modigare beslut.
Där Brat levde på adrenalinet från klubbgolvet och den där märkliga balansen mellan självsäkerhet och självförakt, känns uppföljaren nästan demonstrativt lågmäld. Gitarrerna tar större plats. Produktionerna är skissartade och melodierna vägrar ofta leverera den omedelbara utdelning som många förväntat sig. Det är inte ett album som vill bli älskat direkt. Snarare vill det bli förstått.
