Det är fascinerande hur Gracie Abrams fortsätter att förfina ett uttryck som många trodde skulle bli för smalt för den breda publiken. Med Look at my life gör hon tvärtom. Hon öppnar dörren ännu lite mer, men utan att förlora den intimitet som blivit hennes signum.
Låten är ytterligare en pusselbit från kommande albumet Daughter from Hell, och precis som föregångaren Hit the Wall visar den en artist som vågar tänja på sina musikaliska ramar. Aaron Dessners organiska produktion samsas med Dan Nigros känsla för melodier, vilket skapar ett större och mer dynamiskt sound än vad vi tidigare förknippat med Abrams. Resultatet är en låt som pendlar mellan stillsam bekännelse och popanthem utan att kännas konstruerad.
Textmässigt fortsätter Abrams där hon alltid varit som starkast. I de små detaljerna. Men här handlar det inte bara om kärlek eller uppbrott. Look at my life känns snarare som ett bokslut över ett liv som förändrats i rasande fart. Framgången har gjort henne till en av samtidens största popstjärnor, men den har också fört med sig en ständig känsla av att behöva leva upp till andras bild av vem hon är. Den dubbelheten sipprar igenom i varje vers och gör låten ovanligt träffsäker.
Det mest imponerande är kanske ändå hur naturlig Gracie Abrams utveckling känns. Många artister försöker göra ”den stora popskivan” när publiken växer. Abrams gör tvärtom. Hon förstorar sitt universum utan att höja rösten. Det är fortfarande samma dagboksestetik. Men nu med ett självförtroende som gör att varje refräng landar hårdare.
