I helgen var festivalen Subkult i Trollhättan. En festival som i år fyllde tio år och jag själv premiärgick på festivalen. Borde ju ha gjort det tidigare, för det är ju väldigt mycket Johan-musik bland alla elektroniska band och synthakter. Då var det väl mer att jag bodde i Göteborg och kände att det skulle vara meckigt att ta sig till Trollhättan – eller Vänersborg som huserat festivalen de senaste åren medan Folkets Park i Trollhättan renoverats. Men efter ett år av jobb i Trollhättan på distans och numera Trollhättebo, så kändes det givet att jag skulle till festivalen.
Att jag inte gått tidigare måste ju bara ses som min förlust. Jävlar vilken trevlig och mysig festival det ändå är. En väldigt avslappnad festival i upplägg och stil, med trevliga volontärer och arrangörer som mest såg till att folk hade det bra. Också skönt med en festival som inte var ett kommersiellt jippo i första hand, som de flesta stora stadsfestivalerna är idag, där musiken mest kommer i andra hand medan sponsorer och partners likt en jobbig linslus ska synas hela tiden. Visst, pengar är viktigt för en festival, men när man tillslut känner att det är en sponsorfestival med musik istället för en musikfestival med spons, så blir det kanske lite fel?
Här var det inget av den där kommersiella känslan av att allt skulle vara ett tillfälle för stora varumärken att synas. Det var istället några få utställare, food trucks och öltält som skapade mer förnödenheter än tillfälle att toksälja.
Med det kom väl också festivalens främsta problem för helgen. Maträtter tog snabbt slut i de olika food trucksen och ölen sinade under lördagens 32 grader och solsken. Det fanns flaskor och burkar med öl för den som ville ha det. Men man tänkte ju att Rockbaren som är de som stod för drycken och ändå finns i staden, kunde ha en springare som kom med några fat när det började sina på området. Det är ju ändå bara 800 meter mellan varandra. Här finns definitivt rum för förbättring. Att maträtter ska räcka längre än till klockan 17 och merparten av fatölen inte ska ta slut vid 19-tiden.
Vid sidan av det fanns det inte så mycket att klaga på.
Området är bra planerat med en mellanstor scen och inomhusscen i närheten av ingången, samt en större scen en bit bort vänd bort från Folkets Park så ljud inta ska störa de som spelar. De större scenerna spelade aldrig samtidigt ändå, så det var mest ljud från inomhusscenen som sipprade ut när någon spelade på mellanscenen.
Genremässigt är Subkult en festival för den alternativa musikälskaren. Det är allt från synthpop, EBM, punk, ska och electropop. En salig blandning och kanske lite spretigt. Men samtidigt är en en publik som är öppensinnad och öppen för det mesta, vilket gör att det fungerar bättre än man tror. Att först tå och titta på EBM i form av Sturm Café för att sedan få punk med en gnutta Thåström-komplex i form av Mimikry, ska med The Liptones och att avsluta kvällen med electropop med Ladytron. Det är som sagt spretigt, men också roligt att känna att ”fan jag uppskattade Mimikry mer än jag trodde att jag skulle göra”. Då har musiken någonstans lyckats.
Favoriter fredag:
Alice in Videoland hade jag ju inte sett live innan. Bandet hade ju slutat existera ett tag, men nu är de tillbaka på scenen med sin svängiga electropop. Med 90-talsband som Republica och Garbage i backspegeln så fyllde AIV en plats på den svenska popscenen med sin punkiga electro. Här blev det en underhållande setlist med bra ös från scenen och full fart av sångerskan Toril Lindqvist.
Melody Club har jag ju gillat sedan debutalbumet Music Machine 2002. Glammig pop hatar man ju inte och livesetet fick mig att förvånas över hur många grymma låtar bandet gjort och hur mycket av dessa låtar jag liksom glömt bort. Det är ju inte bara Electric som är en grym låt. Även Palace station, The Hunter, Destiny calling med mera är låtar som får mig att haja till av lycka under spelningen. Kul för alla att de är tillbaka för att ge oss sin karaktäristiska pop.
Favoriter lördag:
Xenturion Prime är något försenade på grund av teknikstrul. Men det tar de igen med ett jävla röj i den 30-gradiga eftermiddagssolen. Låtar som färgats av trance-eran där starka melodier och medryckande produktion får igång publiken. Själv älskade jag det storslagna i låtarna men var väl inte helt såld på growlingen.
Det är inte första gången jag ser S.P.O.C.K på festival och troligen inte sista heller. Men de är alltid lika underhållande och grymma som liveband. Ingen tvekan om det. Älskar ju hur de kör på med sitt rymdtema och låter oss ladda upp inför konserten med låten Go av Public Service Broadcasting. Det är också fint att känna kärleken från publiken under konserten som är en klar hitkavalkad. Inga krusiduller, bara hits och röj.
Mindre favoriter:
Jag såg ju fram emot Ladytron denna helg. Det visade sig att de var ett ganska sömnigt liveband. Hade ju hoppats på lite mer engagemang och energi från gruppen. Inte ens de nya låtarna från Paradises kändes roliga denna kväll när det mest var något surt och skevt i sången. Var det något som var lite av en besvikelse denna helg, så var det tyvärr Ladytron.
Men det fick mig också att tänka att nästa år borde Subkult boka Dubstar, som skulle funka lite i samma genre, men förhoppningsvis roligare?
Det blev på det hela en kul och fin festival. Mysig stämning, med härliga karaktärer i publiken med allt från punkare, gothare, synthare, steam punk och vanliga svenne (som jag). Vädret hjälpte absolut till att ge en fin upplevelse. Men främst var det kul att uppleva så varierad alternativ musik under två dagar.
Nästa år kör vi igen!
Fler bilder från festivalen kan du se här.
