Benson Boone fortsätter att bygga vidare på den arenapop som gjorde honom till ett av de största genombrotten under 2020-talet. På The time of my life tonar han ner de omedelbara pophookarna till förmån för ett långsammare, mer eftertänksamt uttryck där hans kraftfulla röst står i centrum. Det känns som ett naturligt nästa steg efter American Heart, med tydliga rockinfluenser och ett större fokus på känsla än hitpotential. Jag är dock tudelad, å ena sidan har låten en fin emotionella uppbyggnad men den når aldrig riktigt samma höjder som Boones största singlar.
Det är däremot svårt att värja sig mot Boones röst. Han lyckas förmedla saknaden i texten med en intensitet som gör att även de enklaste raderna känns övertygande. Produktionen växer organiskt från ett stillsamt piano till ett storslaget crescendo där körer och trummor förstärker dramatiken utan att helt ta över. Låten bryter inte ny mark, men den visar en artist som blivit tryggare i sitt uttryck och inte längre jagar den mest uppenbara TikTok-refrängen.
Musikvideon förstärker berättelsen ytterligare. Tillsammans med Alix Earle spelar Boone huvudrollen i en teatralisk kärlekssaga fylld av medeltidskulisser, drakar, svärdsstrider och ett uppmärksammat slut som suddar ut gränsen mellan fantasi och verklighet. Den påkostade estetiken gör videon till mer än ett marknadsföringsverktyg. Den ger låtens tema om förlorad kärlek ett visuellt djup och har redan blivit ett samtalsämne i sig. The time of my life är kanske inte Benson Boones mest omedelbara singel, men den visar att han är mer intresserad av att bygga en långsiktig artistidentitet än att upprepa ett vinnande koncept.
