Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia firade i helgen guldbröllop efter 50 år som gifta. Detta gjordes med pompa och ståt i den kungliga huvudstaden där folk fick glädjas åt det lyckliga paret på den speciella dagen.
Några som också fick hylla kungaparet var Ella Tiritiello och Toussaint Chiza som tillsammans framförde den nyskrivna låten The most beautiful lovesong. En låt vars upphovsperson är ingen mindre än Jörgen Elofsson, mannen som även låg bakom When you tell the world you’re mine som Agnes och Björn Skifs framförde under Kronprinsessan Victoria och Prins Daniels bröllop 2010.
Då liksom nu är det frågan om en ballad, med fokus på kärlekens kraft och den eviga kärleken som liksom hör bröllop till, för det är ju det man hoppas att det ska bli.
Om uppdraget och låten berättar Jörgen Elofsson:
”Kungliga Musikaliska Akademien ville ge Kungaparet en sång i gåva på deras guldbröllopsdag, och jag fick frågan. Självklart tackade jag ja, det är både en stor ära och en inspirerande utmaning.
Kungen har sagt att det “bara sa klick” när han såg Silvia för första gången. Jag började fundera på vad som egentligen händer i det där ögonblicket, och det blev kärnan i låten.”
Låten är en filmisk popballad, som Elofsson lite är expert på. Smäktande stråkar och lite svävande känsla, samtidigt som låten liksom sväller upp mot slutet och blir mäktig i sitt arrangemang. Sedan tycker jag personligen det funkar väldigt fint med Ellas och Toussaints röster tillsammans.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna det otacksamma i detta uppdrag, att skriva en låt till kungaparet som ska vara tidlös, samt hålla länge. För hur man än vrider och vänder på det, så har den ju en väldigt stark låt att jämföras med…
Inför Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia giftemål för femtio år sedan framförde ”kronan” av den svenska popexporten ABBA låten Dancing Queen. Låten är ju lika populär idag som den blev för 50 år sedan. Detta för att det är en grym poplåt även på egna ben. En låt som både är tidlös men också generationsöverspännande. Samtidigt är det en låt som är mer upptempo och som man kan dansa till. Lägg sedan till att det är en låt med glimten i ögat och lite humor gör den till en hit än idag.
Just det där roliga och glimten i ögat missar vi helt med Elofssons två kungliga låtar. Här har han mer gått på storslagna ballader som i ärlighetens namn inte är lika långvariga i minnet som ABBAs låt. För med handen på hjärtat, minns du ens When you tell the world you’re mine idag och har du lyssnat på låten hemma de senaste… sju åren? Troligen inte. Jag vet att jag inte minns låten förrän jag lyssnade på den idag.
Ur den aspekten så tror jag inte heller att The most beautiful lovesong kommer att stå sig om femtio år, som just Dacing Queen har gjort. Och någonstans förstår jag heller inte varför man envisas med att låta Elofsson göra dessa fina men något sömniga låtar, när vi har starka popartister som skulle kunna göra just en ny Dancing Queen vilket i ärlighetens namn hade varit roligast för alla – inte minst för bröllopsjubilarerna. Varför var det inte Zara Larsson eller Robyn eller Molly Sandén som fick äran att göra något… roligare, som likt Dancing Queen var den tidens populärmusik?
Det är som sagt ingen dålig låt. Det är en snygg ballad, och jag hatar inte snygga ballader. Men det är också ganska förutsägbart och lite trött. Det är ju inte direkt låten som går att sätta i samma mening eller rum som den 50 år gamla Dancing Queen, för den kommer inte stå sig på det sättet. Tyvärr.
Kungaparet fick alltså en fin ballad, framförd av två duktiga sångare för att fira sina 50 år ihop. Men som sagt; Det hade inte varit tråkigt om de kunde ha fått en låt som hade lika mycket glimten i ögat som ABBAs klassiker från 50 år sedan. För är den någon som visat på att han har kvar just glimten i ögat, så är det väl Kungen själv…
