Det finns artister som skriver låtar och så finns det artister som bygger världar. Med dubbelsingeln Song and dance man och Let’s go camping fortsätter Tove Styrke att veckla ut berättelsen bakom kommande albumet The Afterparty och det blir allt tydligare att detta inte bara är ett album. Det är ett nattligt universum där verklighet, minnen och fantasier sakta flyter samman.
Song and dance man är den där första timmen på festen när allt fortfarande känns möjligt. Produktionen glittrar utan att blända, driven av ett studsande groove och en självsäker energi som känns omedelbart smittande. Tove låter lekfull och avslappnad. Nästan flirtig i sitt sätt att röra sig genom melodin. Det finns något befriande i hur låten vågar vara lätt på foten utan att kännas ytlig. Hon har alltid haft en förmåga att kombinera popens direkthet med små skevheter och här sitter balansen perfekt.
Men det är i kontrasten till Let’s go camping som dubbelsingeln verkligen hittar sin styrka.
Där den första låten blickar framåt med klar blick börjar den andra långsamt tappa fokus. Beatet känns mer fragmenterat. Atmosfären tätare och Toves röst svävar genom produktionen som någon som försöker hålla fast vid en tanke som redan håller på att försvinna. Det finns något nästan filmiskt över låten. Som en scen inspelad genom imma eller neonljus vid fyratiden på morgonen. Gränsen mellan dröm och verklighet blir allt svårare att urskilja.
Det mest imponerande är hur naturligt övergången mellan låtarna känns. Istället för två separata singlar får vi två kapitel ur samma berättelse. Euforin i Song and dance man gör den lätt paranoida dimman i Let’s go camping ännu mer effektiv. Tillsammans skapar de en rörelse som väcker nyfikenhet inför resten av albumet.
Produktionerna är genomgående eleganta och detaljrika. Samarbetet med Magnus Larsson, Joel Kiviaho och Linnéa Martinsson fortsätter att ge Tove Styrkes musik en tydlig identitet och smart pophantverk samexisterar utan att någon del tar över. Allt känns genomtänkt. Men aldrig överarbetat.
