När Martin Garrix och Ed Sheeran möts på Repeat it känns det nästan självklart att resultatet blir skräddarsydd arenapop. Men istället för att gå den mest explosiva vägen levererar duon något betydligt mer återhållsamt och faktiskt starkare tack vare det.
Repeat It bygger på en varm elektronisk produktion där Martin Garrix låter melodierna andas snarare än att trycka fram ett festivaldrop. Syntharna glittrar försiktigt i bakgrunden medan Ed Sheerans röst bär låten med sin karakteristiska närvaro. Det finns en mjukhet här som gör att låten känns som soundtrack till sista timmen av en lång sommarkväll.
Texten kretsar kring minnen man inte riktigt vill lämna bakom sig. Den där känslan av att vilja spela upp samma ögonblick om och om igen tills verkligheten hinner ikapp. Det är ett tema Sheeran alltid varit skicklig på att sälja in utan att det känns överdrivet sentimentalt, och här fungerar det extra bra mot Garrix emotionella produktion.
Det mest imponerande är hur sömlös kombinationen mellan de två artisterna känns. Garrix tonar ner EDM-elementen precis lagom mycket för att ge plats åt låtens emotionella kärna, medan Sheeran ger produktionen mänsklig värme. Resultatet blir en låt som fungerar lika bra i hörlurar på nattbussen som framför tusentals människor på en festivalscen.
