När Gracie Abrams släpper nya singeln Hit the Wall fortsätter hon att förfina sitt lågmälda vemod. Varje rad känns viskad direkt in i hörlurarna snarare än framförd för en publik. Produktionen är avskalad men samtidigt filmisk. Det byggs långsamt upp kring mjuka synthar, dämpade trummor och ett driv som aldrig exploderar fullt ut. Hit the Wall handlar om den där punkten i en relation när man inte längre vet om man slåss för något eller bara håller fast av vana. Abrams fångar känslan med kirurgisk precision.
Det mest imponerande är hur hon lyckas göra det lilla stort. En nästan viskande refräng blir till slut omöjlig att skaka av sig. Det är pop för ensamma promenader genom regnvåta stadskvällar, där tankarna går snabbare än stegen.
Gracie fortsätter visa varför hon blivit en av samtidens mest intressanta röster inom den mer introspektiva popvärlden. Det är med spänning vi ser fram emot albumet Daughter from Hell.
