När jag lyssnar på nya Fiji med Victor Leksell är det direkt tydligt att vi rör oss i välbekant men finslipad mark. Här möts en avskalad pulserande produktion av ABEL med Leksells signaturmelankoli. En kombination som känns både trygg och uppfriskande. Det är luftigt, snyggt paketerat och låter känslorna ta plats utan att bli överlastat.
Textmässigt fortsätter Victor att sätta ord på det där sköra i relationer och längtan, med en enkelhet som träffar rätt. Refrängen smyger sig på snarare än slår till. Men växer snabbt till låtens starkaste punkt. En sådan där hook som stannar kvar i bakhuvudet efteråt. Det är just i det återhållna som Fiji hittar sin styrka.
Fiji må inte bryta ny mark, men den förfinar Leksells uttryck på ett sätt som känns både medvetet och självsäkert. Resultatet är en låt som cementerar hans position som en av Sveriges mest pålitliga popröster och som utan tvekan kommer göra sig lika bra i hörlurar som på de stora scener han nu fortsätter att inta.
