Det finns något nästan provocerande självsäkert i hur BTS kliver in i sin nya era med singeln SWIM. Där många hade förväntat sig en maximalistisk, hookdriven poplåt väljer gruppen istället att luta sig mot ett mer återhållet nästan svävande uttryck. Produktionen rör sig mellan mjuka synthar och en pulseranderytm som aldrig riktigt exploderar. det är precis det som gör den intressant. Refrängen känns mer som en känsla än ett klimax, något som böljar fram snarare än slår till. Det är inte omedelbart, men det finns en tydlig riktning här: BTS vill inte bara toppa listor de vill förändra hur deras musik upplevs.
Detta är en påminnelse om att BTS inte bara är ett globalt popfenomen. De är artister som förstår värdet av återhållsamhet och hur man använder den för att bygga något ännu större.
