Det finns något direkt fängslande med hur Sienna Spiro bygger sina låtar. På nya The Visitor är det just känslan som står i centrum. Produktionen är återhållen men effektiv, där piano och atmosfäriska ljudbilder får ge plats åt hennes uttrycksfulla röst. Resultatet blir en låt som nästan känns filmisk i sin uppbyggnad där varje ton får andas och varje rad bär tyngd.
Sienna har en förmåga att förmedla sårbarhet utan att det känns överdrivet. Istället växer The Visitor fram långsamt och drar in lyssnaren i ett emotionellt landskap där mörker och hopp samexisterar. Det finns ett slags stillsam dramatik i arrangemanget som gör att låten känns både intim och storslagen på samma gång.
Har man följt henne tidigare vet man att hon redan visat vilken låtskrivare hon är, inte minst med den fantastiska singeln Die on this hill. Med The Visitor fortsätter hon på samma inslagna väg och stärker bilden av en artist som verkligen förstår kraften i känslodriven pop. Det är subtilt, elegant och väldigt svårt att värja sig mot. Som om Billie Eilish och Adele möts i en och samma artist.
