Det blev de två förhandstippade bidragen som gick vidare till final i veckans Melodifestival. FELICIA med My system och Brandsta City Släckers med Rakt in i elden.
Om det var rätt låtar som gick vidare? Det bror nog på vem man frågar…

Svenska folket gillade uppenbarligen Brandsta City Släckers och deras röjiga, eldsprutande schlagershow. De fick ju sju tolvor från de som röstade, så att det var rätt låt som gick vidare var det väl ingen tvekan om. Men att det var bäst låt som gick vidare? Kanske inte…

Ska man gå efter röst så var ju Laila Adéle bäst av de som inte gick vidare. Men hon hade ju en ganska sömnig låt med dess Whitney Houston– och David Foster-aura. Kompetent absolut, men inte det roligaste. Så jag förstår att den inte tog sig hela vägen. Ska man gå efter låt så var det ju Där hela världen väntar med Klara Almström som borde ha gått vidare, för det ÄR en grym låt. Klara sjunger bra och jag älskar känslan i låten och hur den byggs upp. Sedan tycker jag allt personligen att Arwins Orup-pop gärna hade fått klå Robin Bengtsson till finalkvalet. Arwin hade ju en klart roligare låt av de två. Men man ska inte underskatta folk-pop och kända ansikten i Mello. Så är det ju.

Men nu fick vi en skojfrisk schlagerpoplåt som mest spelade på nostalgin med Kom och ta mig från 2002, än något som var direkt bra på riktigt. Jag vet inte, men för mig var det lite för genomskinligt och lätt. Ja, till och med lite trött av upphovspersonerna att göra en Kom och ta mig 2.0. Det gick ju hem i stugorna, så uppdrag väl utfört arbete ändå. Men att gå till final två gånger med ”typ” samma låt… Visst, att fånga röster i Mello är ju att göra låten så igenkännande och ögonblicklig som möjligt. Detta var väl ett praktexempel på just det. ”Åh det är ju Kom och ta mig och de har eldkastare! Min röst får ni här!”

Ja, ja. Det är inte BCS som kommer slåss om förstaplatsen i Solna om fyra veckor ändå. Så de får nöja sig med lite kvällstidningsreportage och en sommarturné tänker jag. Det duger nog gott ändå. Herrarna verkade ju genuint glada och hade kul under kvällen, så för dem var absolut detta drömvinsten.

Personligen tror jag ju mer på FELICIA i finalen, som absolut krossade med My system. Det var tungt, coolt och hon levererar sångmässigt live. Så med det var det en given finalplats för ex-Fröken Snusk denna vecka. Sött också att hon blev märkbart berörd av att ha gått vidare. Det blev ju en revanch som egen artist efter alla turer med Fröken Snusk och ett perfekt sätt att lansera henne brett, även om hon nu släppt låtar i ett halvår. Skulle nog säga att My system tillsammans med A*Teens Iconic har störst Eurovision-chans än så länge. Men det är ju tre deltävlingar kvar, så mycket kan hända.

Mina två personliga favoriter för veckan kom ju utanför prispallen. Arwin missade den med ca 550.000 röster mot Robin Bengtsson när han landade på en fjärdeplats efter att ha räknat ihop de två röstomgångarna och Klara Almström kom på en femteplats när allt var klart. Så ingen av dem var egentligen med i finalsnacket ändå visade det sig. Tyckte ju att båda hade bättre och roligare låtar än Honey honey. Men men. Kända namn med en okej låt eller skojfriskt trumfar det mesta. I alla fall i Melodifestivalen.

Programmet i helhet då?

Likt förra veckan tyckte jag att Gina Dirawi och Hampus Nessvold levererar. De har ett rappt och fyndigt manus. Mest skratt och ett ”sa dom verkligen det?” fick dom när de berättade om Måns Zelmerlöws utveckling under förra året i Mellosyntesen. Kanske det mest klockrena och elaka jag sett i direktsänd TV.
Annars var det skojfriskt med gospellåten Jag tror på Mello i bästa Bögarnas fel-aura som Nessvold inledde programmet med tillsammans med Anna Wiborg Gospel Crew. Kul att de även fick med Håkan Juholt på ett hörn och Per Fritzell från After Shave.
Inslaget Mello Baddie var även det ganska fyndigt med Christer Björkman som någon form av guru som ledde Linda Bengtzing, Shirley Clamp, Lina Hedlund och Ewa Roos i att ta för sig av Mello-divan och inte underskatta ens värde som Mello-artist. Något som sedan blev till ett sångnummer med Dirawi och Charlotte Perrelli i Charli XCX-anda.

På det hela det blev en kul lördagsunderhållning för de flesta känner jag. Och de som inte gillade hade ju OS att välja på, så något för alla – som det heter.

Nästa vecka blir det Kristianstad och där hör vi bland annat Medina, Patrik Jean och Saga Ludvigsson. Kan nog bli en rysare. Vi ses då.