Newkid har alltid rört sig tryggast i gränslandet mellan det storslagna och det sårbara, och Hurricane är ännu ett exempel på hur han gör just den balansen till sin hemmaplan. Det är en låt som bygger långsamt, nästan försiktigt, men som bär på en inre tyngd som exploderar.
Produktionen lutar åt modern pop med elektroniska inslag men hålls medvetet avskalad. Här finns inga överdrivna droppar eller tvära kast utan ett stadigt flöde där atmosfären får styra.
Newkids röst är fortsatt låtens starkaste kort. Han sjunger med ett lugn som nästan känns motsägelsefullt i förhållande till titeln men det är i den kontrasten som Hurricane hittar sin identitet. Texten kretsar kring emotionell turbulens och förlust av kontroll. Det är mer resignation än panik, mer eftertanke än dramatik.
Det här är ingen låt som omdefinierar Newkid som artist, men den fördjupar bilden av honom. En låt som växer med tiden och för mina tankar till hans fantastiska tolkning av Långsamt farväl.
