En favoritfilm från 80-talet är Joel Schumachers vampyraction The Lost Boys, med bland annat Kiefer Sutherland, Dianne Wiest, Corey Haim och Corey Feldman i rollerna.
Schumacher lyckades med konststycket att i filmen mixa humor med skräck (eller kanske mer mys-rys) och hunkiga vampyrer. Den öppet homosexuella regissören hade uppenbarligen ett gott öga för snygga killar. För jag minns själv hur den tidigt tonåriga jag hade en enorm crush på Jason Patric.
Det var också en av de där filmerna på 80-talet som målade upp en romantisk bild av Kalifornien. Den lilla mysiga småstaden vid kusten och just äventyret som målades upp här och i många andra amerikanska filmer. Om det så var The Goonies eller The Lost Boys. För en tonåring var det som att fly den ganska trista vardagen som fanns här hemma i Hunnebostrand och i Sverige. -Magin med film, helt enkelt.
Sedan var ju vampyrer bland det sexigaste som fanns när jag var i den åldern. Med vampyrerna i just filmen The Lost Boys var det ju bara att räkna med mig som stort fan. Sedan var ju filmens tagline otroligt spännande: ”Sleep all day. Party all night. Never grow old. Never die. It’s fun to be a vampire”.
The Lost Boys inleds med en flygscen över staden. Redan där sätter filmen och musiken tonen. För det är de stora trummorna till Cry little sister med Gerard McMann som ekar ut över staden.
Det är något speciellt med den musiken. Suggestiv och lite skrämmande, men samtidigt mäktig med sin barnkör.
Låten skrevs utan att McMann ens sett filmen, men han lyckades sätta en perfekt stämning till filmen, något som regissören var mäkta imponerad över.
När låten släpptes blev det i sig ingen hit. Den lyckades inte ens komma in på Billboard Hot 100 när det begav sig. Men låten har liksom levt vidare och med åren blivit en klassiker.
Cry little sister har även tolkats och remixas genom åren. En av de större hitsen fick The Lost Brothers när de skapade en klubbhit med låten. Även Marilyn Manson och Chvrches har tolkat låten.
Som bonus kan jag ju också tillägga att Roger Daltrey gör en magisk tolkning av Elton Johns klassiker Don’t let the sun go down on me på soundtracket – som jag självklart köpte direkt efter att jag sett filmen. Det var första gången jag hörde låten, så att det var en Elton John-låt var inte på kartan då. Det var dock en av låtarna från filmen som gick på repeat hemma. Men det visar kanske också vilken fantastisk låt det ändå är.
Vad tycker du om låten och filmen?
