Det är dags att lista favoriterna med internationella artister från 2025.
Låtarna som fick oss att klicka på repeat-knappen och lyssna om och om igen. Eller som helt enkelt golvade oss varje gång vi hörde låten.
Listan är sammanställd av låtar som släppts från 1:a December 2024 till 30:e November 2025 för att fånga upp allt, även de där fantastiska låtarna som släpps under December.
Johans favoriter från året kan du läsa här.
Sebastians favoriter kan du läsa direkt här.
Om du är nyfiken på vilka låtar som var våra favoriter med svenska artister, så hittar du den listan här.
Sebastians favoritlåtar med internationella artister från 2025.
Popåret 2025 kom, precis som varje gång man tror sig ha sett och hört allt, och blåser undan all cynism på några sekunder. Artister vi trodde vi kände tog nya kliv, nya stjärnor tog över spellistorna och några av världens största namn påminde oss om varför de ens blev ikoniska från första början. Från Lady Gagas teatrala illusionstrick till Chappell Roans skitiga tunnelbaneemotioner, från Sabrina Carpenters sylvassa satir till Kendrick & SZAs mörka tyngd. 2025 var ett kalejdoskop av personlighet, mod och ren popglädje.
Här är låtarna som definierade året för mig, de som gick rakt in, stannade kvar och vägrade lämna. Låtarna som fick 2025 att låta exakt så stort, märkligt, vackert och alldeles oemotståndligt som vi hoppades.
Välkommen till årets bästa låtar.
30. mgk – Cliché
mgk doppar tårna i popen med Cliché, en låt som kombinerar hans rockinfluerade popkänsla med en oväntad musikalisk mjukhet. Det är lika delar sårbarhet och swagger och exakt den balans han gör bäst. Låten är rak, ärlig och catchy utan att kännas tillgjord. Ett starkt steg framåt i hans 2025-sound.
29. Benson Boone – Mystical Magical
Benson fortsätter trollbinda med sin röst, och Mystical Magical är kanske hans mest drömska låt hittills. Här blandas stor popproduktion med en emotionell sårbarhet som är svår att värja sig mot. Det är filmiskt, intensivt och vackert. Benson visar att han är mer än en trend, han är här för att stanna.
28. Mimi Webb + Meghan Trainor – Mind Reader
Mimi och Meghan är en oväntad men otroligt lyckad kombination iMind Reader. Det är catchy pop med massor av attityd, där bådas röster får glänsa på sina egna sätt. Refrängen är omedelbar och sprängfylld av energi. En duett som känns skräddarsydd för att skriksjungas i bilen och på klubben.
27. Selena Gomez + Benny Blanco – Blue Flame
Blue Flame är ett perfekt exempel på hur Selena och Benny kompletterar varandra. Låten är subtil men brinnande, med en värme som ligger under ytan hela vägen. Selenas mjuka röst matchar Bennys organiska produktion helt sömlöst. En av årets mest underhållande och dramaturgiskt producerade poplåtar.
26. Ruel – Not What’s Going On
Ruel kombinerar sin varma röst med en smart och glansig popproduktion i Not What’s Going On. Det är en låt som känns både återhållsamt cool och emotionellt laddad på samma gång. Han fortsätter växa som berättare och låtskrivare. En av hans mest mogna och snygga releaser hittills.
25. Hunter/x – Golden
Hunter/x levererar en drömlik och modern poppärla. Låten känns både lätt och tyngdlös som att sväva genom solnedgången på en helt egen våglängd. Det är atmosfäriskt, känsligt och melodiskt pricksäkert. Ett tydligt genombrott med en hook som jag som popfantast kapitulerar för..
24. Sabrina Carpenter – Tears
Sabrina fortsätter sin perfekta poprun med Tears, en låt som blandar charm, glans och känslomässig precision. Refrängen är lika stor som hjärtat bakom den och produktionen ger hela låten en glittrande sorts elegans. Hon låter självsäkrare än någonsin. En låt som definitivt befäster hennes topposition 2025.
23. Miley Cyrus – End of the World
Miley levererar en emotionell knockout medEnd of the World, en låt som känns både storslagen och djupt personlig. Hennes röst bär en tyngd och raspighet som gör varje rad nästan smärtsamt äkta. Balladen växer till något filmiskt och kraftfullt. Miley visar än en gång att hon är en av popens mest dynamiska stories.
22. Ariana Grande – Twilight Zone
Ariana bjuder på en hypnotisk popupplevelse med Twilight Zone, där futuristisk R&B möter hennes ikoniska röst. Det är en låt som både svävar och hugger tag, med en produktion som känns som att vandra genom neonljus en sen natt. Ariana fortsätter experimentera utan att tappa sin perfekta melodikänsla. Ett av årets mest fängslande spår.
21. Tate McRae – Sportscar
Tate fortsätter sin raketresa med Sportscar, en låt som känns lika snabb och pulserande som titeln antyder. Hennes vokala skärpa och förmåga att göra dramatik till ren popenergi är helt briljant. Produktionen är slick, stark och fräscht 2025 på alla sätt. En låt som cementerar Tate som en av genrens stora just nu.
20. Justin Bieber – Daisies
Daisies är Justin Bieber när han är som mest avskalad och samtidigt som mest briljant. Här möts en varm, spirande popproduktion med en text som känns oväntat personlig, nästan som ett djupt andetag efter stormen. Biebers röst bär en mjuk skörhet som gör att varje rad landar med en känsla av tyst sanning och refrängen blommar ut på ett sätt som är både enkelt och fullständigt hjärtskärande. Det är just kombinationen av direkthet och känslomässig precision som gör Daisies till en av årets allra starkaste låtar.
19. Chloe Qisha – So Sad So Hot
Chloe gör sorg nästan förförisk i denna glittrande elektro-pop-ballad. Produktionen pulserar som ett hett hjärtslag, samtidigt som texten är ren melankoli. Hennes röst smälter in i det varma ljudlandskapet. Det är både klubbigt och känslomässigt. Låten platsar bland årets bästa för att Chloe bevisar något få lyckas med: att vara både sårbar och cool i samma andetag.
18. Lily Allen – Pussy Palace
Lily Allen kombinerar fräck humor med politiskt spetsig attityd i en låt som känns lika befriande som den är provocerande. Hennes leverans är lika nonchalant som den är exakt. Det är en glittrande popkaramell med sylvassa kanter. Och framför allt: den är rolig på riktigt. Lily Allen återvänder i full kraft och visar att popen behöver artister som vågar vara både vassa och vulgära.
17. Doja Cat – Jealous Type
Doja erkänner sina giftigare tendenser över ett minimalistiskt mörkt beat som kryper längs väggarna. Låtens självrannsakan känns ovanligt avklädd för att komma från henne. Ändå finns den klassiska Doja-lekfullheten kvar, bara mer kontrollerad. Det är hypnotiskt från första sekund. Låten hör hemma på årets lista för att Doja fortsätter utmana sin egen persona och lyckas göra det till pop i sin mest kameleontiska form.
16. HAIM – Relationships
HAIM levererar en solig poprock-låt som är lika smart som den är lättlyssnad. Texten är full av självkännedom och små stick åt relationsdrama. Gitarrerna glittrar i ren Kalifornien-stil. Systrarnas harmonier är, som alltid, klanderfria. HAIM fortsätter utveckla sin signatur tidlös poprock med både hjärna och hjärta.
15. Conan Gray – Vodca Cranberry
Conan blandar melankoli med synthig glitterpop och får resultatet att smaka både surt och sött. Texten är detaljerad som ett polaroidfoto från en fest man helst glömmer. Refrängen är enorm, men det är Conans sårbarhet som bär låten. Han sjunger som om han försöker skratta sig igenom smärtan. Vodca Cranberry kvalar in bland årets bästa för att den destillerar hans styrkor perfekt: dramatik, hjärta och popkänsla i världsklass.
14. Rosalía – Berghain
Rosalía skapar konst. Låten är rå, pulserande och helt kompromisslös. Hennes röst skär genom den kaotiska produktionen som en ritual. Det är mer än musik, det är något vi aldrig tidigare hört. Berghain förtjänar sin plats på årets lista för att Rosalía återigen visar hur man spränger genregränser och får det att låta som framtid.
13. RAYE – WHERE IS MY HUSBAND
RAYE svingar mellan frustration, humor och djupt existentiell stress över kärlekens tidslinje. Hennes röst bär en otrolig tyngd även i de mest lekfulla fraserna. Texten är lika skarp som den är sårbar. Produktionen ger henne utrymme att glänsa utan att ta över. Låten är en av årets bästa för att RAYE lyckas göra något så välbekant som dejtingångest till stor popkonst smart, rolig och hjärtskärande.
12. PinkPantheress – Illegal
PinkPantheress kryddar sin signatur av Y2K-nostalgi med en tematisk tyngd som gör låten oväntat djup. Melodin flyter snabbt förbi men stannar kvar i huvudet långt efteråt. Hon sjunger med sin sedvanliga skörhet, men här finns också en mognare underton. Beatet pulserar med ett nästan förtvivlat driv. Illegal är en av årets bästa eftersom hon fortsätter förnya micro-popformatet och visar att kort inte betyder mindre, utan snarare mer koncentrerat.
11. Five Seconds of Summer – Telephone Busy
Telephone Busy visar hur Five Seconds of Summer har vuxit in i ett uttryck där små detaljer betyder mer än stora gester. Det är en låt som bärs av en diskret men exakt produktion, där varje val känns genomtänkt snarare än tillrättalagt. Texten fångar den där stillsamma frustrationen i moderna relationer utan att bli vare sig övertydlig eller platt. Just i den balansen mellan eftertänksamhet och omedelbar popkrok hittar låten sin självklara plats bland årets bästa.
10. Lorde – What Was That
Lorde återvänder till sin introspektiva pop. Låten andas eftertanke och förvirring, som ett mentalt foto taget i förbifarten. Produktionens luftighet ger plats åt hennes poetiska uttryck. Det är en låt som stannar kvar mycket längre än den spelas. What Was That hör hemma bland årets bästa för att Lorde fortfarande är bäst på att få vardagens små känslor att kännas monumentala.
9. Lola Young – dealer
Lola Young låter sin råa röst skära rakt genom berättelsen om beroende, begär och självbedrägeri. Det är smutsigt, hudlöst och helt utan filter. Produktionen är minimalistisk men full av nerv. Hennes sätt att leverera texten är som ett samtal hon egentligen inte vill ha, men inte kan släppa. dealer är brutalt mänsklig en låt som inte förskönar något och därmed känns ännu vackrare.
8. Kendrick Lamar & SZA – Luther
Kendrick och SZA låter som två parallella universum som för första gången möts i samma gravitation. Låten är mörk, tät och hypnotiskt rytmisk. Kendricks lyrik är kirurgisk och SZAs röst blir ett emotionellt motgift. Tillsammans skapar de en värld där varje ord väger ton. Luther blir ett självklart val bland årets bästa eftersom den visar hur två giganter kan höja varandra inte genom att glänsa, utan genom att brinna.
7. Sombr – undressed
undressed är en viskande, rökig låt där intimitet blir både trygghet och risk. Produktionen är så silkeslen att man nästan tror den ska glida iväg ur händerna. Sombr sjunger med ett självförtroende som bara kommer av att vara totalt utlämnad. Varje ton är en mjuk rörelse mot sårbarhet. Sombr gör något få vågar: bygger sensualitet utan att tappa den känslomässiga kärnan.
6. Doechii – Anxiety
Doechii dissekerar sin egen oro med en kompromisslös intensitet som känns direkt i bröstkorgen. Beatet är nervöst och rastlöst, perfekt i sitt obehag. Hennes flow pendlar mellan kontroll och kollaps vilket ger låten en känsla av att vara precis på gränsen. Det är en av de mest ärliga skildringarna av mentalt kaos i pop/rap under året. Anxiety hör hemma på årets lista för att den vågar låta obehaget vara estetiskt, vackert och explosivt. Ett mod få artister bemästrar.
5. Taylor Swift – The Fate Of Ophelia
Taylor sveper in oss i en poetisk dimma där Shakespeare möter modern kärleksutmattning. Det är en lågmäld tragedi som känns mer som en litterär scen än en poplåt. Hennes melodiföring är skör, nästan trevande, som om hon viskar fram varje rad. Arrangemanget är minimalistiskt men fullständigt laddat. Taylor visar sitt mest litterära läge, där hon gör pop som inte bara hörs utan faktiskt läses och tolkas som samtida poesi.
4. Olivia Dean – Man I Need
Med varm soul och ett ständigt pulserande lugn öppnar Olivia Dean dörren till sin mest sårbara längtan. Hennes röst är så nära att man nästan känner andetagen mellan raderna. Texten växer fram som ett samtal hon egentligen inte vill ha, men heller inte längre kan undvika. Det avskalade arrangemanget låter varje ord landa med extra tyngd.Man I Need förtjänar sin plats bland årets bästa för att den bär en ärlighet som är sällsynt, det är en låt som inte skriker men ändå hörs över allt annat.
3. Sabrina Carpenter – Manchild
Sabrina levererar ett av årets mest spetsiga pop-ögonblick med denna satiriska dissekering av killar som fastnat i pojkrummet. Melodin är insmickrande men lyriken hugger till gång på gång. Hon sjunger med en glittrig nonchalans som bara gör budskapet ännu tydligare. Produktionen har den där caramel-krispiga popkänslan som blivit hennes signatur. Sabrina fortsätter äga genren där humor möter hjärtekross och hon gör det bättre än någon annan just nu.
2. Chappell Roan – The Subway
Chappell förvandlar tunnelbanan till en emotionell slagfältssceneri där varje station är ett minne man helst skulle radera. Låten rör sig mellan självförakt, humor och rå sårbarhet. Hennes röst bär en nerv som känns helt otränad i att ljuga för sig själv. Det är neon, mascara och självrannsakan i ett och samma andetag. The Subway blir en av årets bästa för att den är övertygande och totalt kompromisslös i sin personlighet.
1. Lady Gaga – Abracadabra
Gaga kastar oss rakt in i en teatral popfantasi där magi och självhävdelse går hand i hand. Det är en låt som pendlar mellan det kitschigt lekfulla och det djupt dramatiska. Refrängen exploderar på ett sätt som känns hejdlöst Gaga, maximalistiskt, glitterstänkt och helt orimligt catchy. Produktionen är tät och uppfinningsrik, som om hon trollar fram pop ur flera epoker samtidigt. Abracadabra är årets bästa låt för att den visar varför Gaga fortfarande är popens främsta illusionist: hon levererar spektakel, hjärta och ett konstnärligt mod som få andra kan matcha.
Johans favoritlåtar med internationella artister från 2025.
2025 är till ända. Det är dags att lista låtarna som betytt mest för mig och gjort störst inverkan på mig. Det är alltid en rolig och samtidigt frustrerande uppgift. För även om jag tänker att det inte är så många låtar att välja bland, så brukar jag ändå stå där med en lista med 60 till 70 låtar. Dessa ska sedan ner till 30.
I år var det extra mycket velande med de mellan 25 till 35 vill jag lova. Listan är nästan som den var när jag satte ihop den första gången. Men sedan kommer de där tankarna. ”Fast DEN låten måste ju med” och sedan ”fast är just DEN låten så mycket bättre än DEN?” Det är roligt och lite frustrerande på samma gång. Men till slut fick jag pussla om och sedan bara avsluta. Låten som kom med sist var Tourist mind med Miss Grit. Låten som åkte ut sist var Used to you med Alex Sampson – en lysande refräng som fick se sig precis på utsidan av topp 30 detta året.
Här kommer i alla fall listan över mina favoritlåtar 2025 med internationella artister.
Hoppas du hittar några låtar som du också gillat eller som kan bli nya favoriter för dig.
30. 5 Seconds of Summer – Boyband
Med en stor portion självdistans kastas vi in i denna satiriska berg- och dalbana till en låt där 5SoS sjunger om livet som pojkband – hur de blir veckans smak, och alla älskar dem så länge de är smala och snygga. Allt till ett aggressivt arrangemang med stora trummor och lysande melodier.
29. Miss Grit – Tourist mind
Jag hatar ju inte filmisk och symfonisk pop. Tourist mind fick mig helt golvad när låten släpptes under hösten. Det är kombinationen av melodin och det otroligt läckra arrangemanget här som liksom är styrkan.
28. Elton John + Brandi Carlile – Who believes in angels?
”Even the diamond looks like rocks to the unstrained eye”. Så är det säkert. Men det är en lysande textrad. Det blev också en imponerande skiva som dessa artister släppte tidigare i år, där denna låt var den som verkligen satte sina spår på mig.
27. Chappell Roan – The Subway
Efter den lysande spelningen med Chappell under Way Out West borde alla vara frälsta av sångerskans musik. The Subway var grädden på moset inför spelningen. The Subway bjuder oss både på en lysande musikvideo, samt en imponerande breakup-låt, där sångerskan inte riktigt vill erkänna det.
26. Cerrone + Christine and the Queens – Last one
Sjukt läcker elektropop blir det när dessa två franska ikoner möts för ett spännande samarbete. Last one känns som soundtracket till en Tron-film som vi fortfarande väntar på.
25. Ethel Cain – Fuck me eyes
Det är en vinkning till klassikern Bette Davis eyes och är sådär snyggt filmisk och drömliknande, samtidigt som den är sorglig. Imponerande pop är det i vilket fall.
24. Luna – Green light
Den polska artisten Luna levererar en värdig uppföljare till Eurovision-låten The Power. Refrängen är så galet bra att jag blev golvad varje gång jag hörde låten när den kom.
23. Marina – Cuntissimo
När Marina blir än mer electropop som denna pulserande och camp-låt, blir i alla fall jag helt lycklig. En låt som sätter kvinnan i centrum och hyllar ikoniska kvinnor. Lysande!
22. Chloe Qisha – 21st century cool girl
2025 har verkligen varit Chloe Qishas år. I början av året blev hon utsedd som en av de stora nya namnen för året av Spotify-redaktionen, och jag kan ju inte göra annat än att hålla med. För hennes musik har varit smart när hon beskriver dejtinglivet för en 20-något, och låtarna i sig har varit hitiga och spelats mycket – i alla fall i mina hörlurar. 21st century cool girl var inget undantag.
21. Rhumba Club + Patrick Wolf – Animal/Lover
Produktionen och arrangemanget påminner om Pet Shop Boys och för mig är denna suggestiva danslåt ett perfekt bevis på att Patrick Wolf borde göra mer danslåtar, för hans röst passar ju grymt bra in här.
20. Gorillaz + Sparks – The happy dictator
Med en synthig produktion och med en text som är som en snygg lavett mot alla maktgalna snubbar som just nu förpestar världen. Allt låter som en lycklig musikal och jag har blivit lycklig av denna varje gång jag hört den i år.
19. Yorke – I wanna hate you
Melodierna här är lysande och att Yorke låter som en bättre Taylor Swift är ju inte dumt det heller. Kanske årets bästa Swift-låt, som då inte är en Swift-låt.
18. Lady Gaga – How bad do u want me
När Lady Gaga låter som Yazoo kan man inte göra annat än att älska. Detta var den absoluta hiten från MAYHEM i min bok, när Gaga blir mer synthpop och bara fantastisk.
17. Ava Max – Wet, hot American dream
Tuggummipop när den är som bäst. Somrig och medryckande samt en video som är så våpig att man inte kan göra annat än älska den.
16. Eli – Somebody I’m not
”I don’t want to die in the body of somebody I’m not” Så otroligt starkt statement. För mig blev detta en käftsmäll och ett starkt trans-anthem, där en person ska få vara den de känner att de är. För tänk att behöva dö som någon man inte känner sig bekväm i.
Sedan hatar jag ju inte den sköna 80-talsproduktionen som Eli målat upp låten efter.
15. Donkeyboy – Galactical love
Detta blev ju en av mina stora favoritlåtar med Donkeyboy. Lite synthigare, mer episkt och bättre än tidigare skulle jag säga.
14. The Scarlet Opera – The winter takes the fall
När en nära vän till bandet gick bort i cancer blev detta en hyllning till livet. En resa till en stuga i bergen och en fisketur. Det är vackert och sorgligt på samma gång. Men också det viktiga att leva livet så länge vi kan.
13. Chris Holsten – Store gutter gråter ikke
Mansnormer och den tröttsamma inställningen att män inte ska visa känslor. Det är det som norsken Chris Holsten river ner med sin lysande låt. Det är hitigt med sjukt bra melodier. Men vi nordbor är ju bäst i klassen på pop, så det är bara att imponeras av hantverket här.
12. Drew Sycamore – Lonely heart
Detta var en av 2026 första stora hits för min del. En av årets mest spelade låtar i min Apple Music blev det också.
Läcker och hitig electropop med en knivskarp refräng som fick mig att klicka på repeatknappen.
11. Alison Goldfrapp – Find Xanadou
När Alison Goldfrapp lät Stefan Storm och Richard X producera blev det dramatisk och camp pop som föll precis rätt för undertecknad. Detta var väl så nära storslagen pop i stil med The Sound of Arrows som vi kommer att komma på ett tag.
10. Charli xcx – Chains of love
Jag måste erkänna. Charli xcx är oftast ganska överskattad. Hon är cool, men hon dränker ju allt i autotune och det behövs mer melodier i hennes låtar för att det ska bli bättre. Hon har en del bra låtar, men också 70 % som är ”meh”. Men när hon släppte Chains of love var alla de där 70 % förlåtna. Filmisk, mörkt och snygg slow motion-pop som fick mig att bli helt golvad. Mer av detta tack, Charli.
9. Andy Bell & Tim Rice-Oxley – The chance won’t come again
Kombinationen av Keane och Erasure visade sig vara en av årets bättre upplevelser. För när Keanes pianist möter Erasures sångare blev det en popexplosion utöver det vanliga. Älskar ju just Keanes pianoarrangemang och Erasures synthar, hatar man ju inte heller. Det är camp pop med extra allt.
8. Jonas Brothers – I can’t lose
Vissa låtar blev jag bara orimligt lycklig av under året, och denna var definitivt en av dem. En upplyftande poplåt om den där personen som får en att känna sig oövervinnelig och som bara boostar både livet och dagen. Precis som denna låt.
7. Grace Davies – Super love me
Låtar som låter ABBA hatar man ju inte, och denna är så nära en ABBA-låt man kan komma med sitt Does your mother know-arrangemang av basgång. Harmonierna och stråkarna är som pricken över i:et.
6. Florrie – Kissing in the cold
Mjuka och varma synthar omfamnar mig på denna låt. Det är en av de där låtarna med en urläcker kombination av vemod och dansant pop. Verkligen en av årets snyggare låtar.
5. Paris Paloma – Good boy
Texten är så lysande här. När Paris Paloma sjunger om killen som vill klättra på företagsstegen och bli någon, medan hon påminner honom om att det aldrig är arbetaren som tjänar pengar. Snyggast är passagen ”has the money trickled down yet, you say one day you’d be rich but tell me how then”, medan han beter sig som en lydig hund i företagets ögon.
Lägg sedan till en inledningsprata av Emma Thomson. Lysande!
4. Color Theory + Second Complex – The Curve
Detta är verkligen synthpop när det står ut som bäst. Med ett otroligt snyggt arrangemang och känsla har detta transatlantiska samarbete visat sig hålla sig fast sedan låten släpptes i December i fjol. (Jupp, DETTA är anledningen till att jag räknar med fjolårets December bland låtarna också). Sångharmonierna i refrängen är så snyggt lagda av Color Theory och det är verkligen en av de där nyp mig, för detta är så bra-låtarna.
3. Miley Cyrus – End of the World
Refrängen är verkligen som en enda stor käftsmäll. Åååå-andet och ABBA-pianot är liksom pop-perfektion. Men kanske inte så konstigt att låten är så fantastisk som den är. Artisten som ändå gett oss Flowers och Wrecking ball vet hur en hit ska slipas.
2. JADE – Plastic box
JADE har visat sig vara stjärnan i Little Mix. Singlarna har gått från klarhet till klarhet och albumet That’s Showbiz Baby! var precis så bra som man kunde hoppas på. Bäst blev Plastic box. En låt där svartsjuka över ens partners historia blir lite för mycket av besatthet, men också lite ledsamt. Men en sjukt bra låt blev det.
1. Don Toliver + Doja Cat – Lose my mind
En av sommarens största filmer hade ett av årets bättre soundtrack. Det som jag älskade mest med musiken var att Hans Zimmer återvänt till sitt bombastiska jag och levererade ett av hans bättre soundtrack på länge. Sedan blev det ju inte sämre av att temalåten från filmen var komponerad av Zimmer, samt att den vävde ihop den instrumentala musiken från filmen på ett föredömligt sätt.
Varje gång inledningen kom på i Apple Music kände jag: ”fan vilken jävla bra låt”. Det är en låt som har energi och pump, precis som de där F1-bilarna. Samt stor hitpotential. I alla fall i mina öron.
Vilka låtar var dina favoriter från 2025?
Låt oss veta i kommentarerna eller i inlägget i bloggens Patreon.
