Vi har gått in i December och med det är det dags att lista de bästa låtarna för året. Vilka låtar fastnade extra mycket för oss? Låtar som någonstans får definiera år 2025 och kanske blir låtarna kommande klassiker längre fram i livet?
Johan och Sebastian listar här sina 30 favoritlåtar från året med svenska artister. Släppta från 1:a December 2024 till 30:e November 2025, för att fånga upp guldkornen som släpps innan jul – då det inte bara är julmusik som släpps den månaden.
Varje lista har en tillhörande spellista för dig som vill lyssna på låtarna också.
Johans lista hittar du här.
Sebastians lista hittar du här.

---

Johans favoritlåtar med svenska artister från 2025.

Det är alltid det melankoliska som vinner för mig. I alla fall när det kommer till musik.
Även om jag är en framåt och glad människa, är det oftast de där låtarna som går i moll eller de som har en mörkare underton som gör mig knäsvag.
Det märks tydligt när jag sammanställer årslistor. Då kommer melankolin fram och jag landar oftast i en midtempo-låt. En låt som aldrig var det breda hiten, som fick bli den låt som definierade mitt musikår. Speciellt när det kommer till musik av svenska artister.
Nu är det inte bara mörker på min lista. Många låtar är väldigt upptempo, glada och überkommersiella. Men de som kommer högst brukar oftast vara mer avskalat, vackert och mörkt. Jag gillar dock att det är någon form av fascination med det mörka som oftast sätter sig hårdast. Det kommer du märka när du går igenom min lista över årets bästa låtar, enligt mig. Där hittar du låtar du kan dansa till, låtar som varit kommersiella hits, och låtar du troligen inte ens visste att de fans. Sedan kommer du som sagt att hitta det vemodiga, låtar som kommer att göra mörkret så fantastiskt.

30. Arwin – This dream of mine

När Arwin gick upp på scenen i Melodifestivalen ägde han den som om hela hans liv lett upp till det ögonblicket. This dream of mine blev lite som ett anthem för att hålla drömmen vid liv och satsa på det man tror på. Att låten sedan är over the top och extremt camp med stråkar och Hans Zimmer-stor produktion gjorde ju inte saken sämre. Ibland kan nämligen för mycket vara alldeles perfekt. 

29. Daniel Adams-Ray – Ettor och nollor

”En förlorare som aldrig gav upp fast jag borde det” sjunger Daniel Adams-Ray och frågar sig om det är han eller världen som blivit galen. En låt om att att känna sig vilsen i ens egna liv och det är något mäktigt med känslan av låten som jag fastnade för. Den känns så enkel vid första lyssningen, men lagren av text och musikalisk arrangemang gör den till en riktig stark låt. 

28. Isak Benjamin – Never look down

Den rösten ändå. Skulle nog kunna lyssna på Isak Benjamin en hel vecka utan att tröttna på killens röst. Den har definitivt något. Never look down var en snygg och perfekt brygga mellan pop och folk och indie skulle jag säga och ett av de där fullträffar som Isak hade med sin musik under året. 

27. Daniela Rathana – Fortare

Where Strippers Go To Die blev absolut ett av årets bättre album av en svensk artist. Ingen snack om saken. Fortare var ju LÅTEN från albumet som fick mig att fastna extra hårt och jag älskade denna elektropoplåt som satte Rathana i ett nytt ljus för mig. Lysande poplåt och känsla.  

26. Little Jinder – Åh…

Med en doft av eurodance och frustration av ett uppbrott i färskt minne fick mig att bli helt lycklig av denna pop-pärla av lilla Jinder. 

25. Victor Leksell – Lys på mig

En resa genom och över Göteborg blir till en underbart upplyftande poplåt som gjort mig lycklig varje gång jag hör den. Det är en fin hyllning till den mörka solens stad, som då uppenbarligen är Göteborg. Måste nog säga att Victor är som bäst när han är lite mer upplyftande och popig. Så mer av den lekfulla och glada Victor, tack. 

24. Elsa Sjöberg – Have a good life

Det är uppenbarligen något med breakup-låtar som jag går extra mycket igång på. Som när Elsa Sjöberg sjunger om ett på den skönt medryckande singeln Have a good life. Det är så myckets om är lysande här. Från texten till melodierna och mixen av upptempo och vemod. Saker som jag uppenbarligen tycker är fab. 

23. Junior Brielle – Under hökens vingar

Snygg, filmisk slowmotion-pop med en tillbakablick på en tid och ögonblick som varit. Det är svävande och sjukt snyggt. Precis den typ av låtar som jag alltid fastnar för. Men jag är väl en nostalgisk romantiker med en stor svaghet för just pop i slowmotion…

22. Veronica Maggio – Inte bra i grupp

När Maggio blir mer punkig och låter som Teddybears är det ju bara att kapitulera och älska. För detta var både oväntat och fantastiskt på samma gång. En ny sida av Maggio som jag någonstans undrar var hon gömt under så många år.

21. Augustine – Fumbling 

Det har varit tyst om Augustine ett tag, men i år kom Fumbling och med det visade hur mycket jag saknat lite mer Augustine i mitt liv. Drömmande sång och ursnygga melodier. Det är en låt som jag kan tänka mig blir en Augustine-klassiker. 

20. Killen. – Mojo

Killen har ju varit ett namn som byggt upp ett namn på dansgolven världen över. Med singeln Mojo kändes det som han exploderade i min värld och han lyckades skapa en lysande klubblåt som kändes både episk och nyskapande. Inte konstigt att Above & Beyonds-label signade låten. De har ju en känsla för bra klubblåtar.

19. Agnes – Ego

När Agnes återvände med Balenciaga covered eyes var jag väl inte helt övertygad. Men med varje efterföljande singel föll bitarna på plats och när hon kom till Ego var jag helt såld. Lysande poplåt som funkade minst lika bra på dansgolvet som i spellistorna. 

18. Molly Sandén – Trophy

Jag kan ju avslöja att Molly lyckades med konsttycket att ha med två låtar på listan i år. Men med den nivån av grymma poplåtar som sångerskan släppte i år är det inte konstigt. Trophy var ju så lysande med glimten i ögat, när hon sjunger om den där personen som är hennes trophy som hon vill visa upp. Men personer är mest tråk numera. Lysande!

17. Jonathan Johansson – Fyllda av sommar

Livspusslet blir till en medryckande poplåt som både känns hitig och lätt stressig. Johansson lyckas koka ner papparollen till 3 minuter och 20 sekunder i låten och det är både fyndigt och för en gång skull hör man vad den annans släpiga och luftiga rösten sjunger. 

16. Johnossi – Inner city ghosts

När Johnossi samarbetar med Nicklas Stenemo från Kite så blir det det till det bästa av två världar. Det är energifylld pop/rock som är som klippt och skuren för arenaspelningar. Jag som älskar de där arenalåtarna med extra allt blev ju inget annat än lycklig av detta. 

15. Kerstin Ljungström – Regn över Zinken

Det där tuffa breakupet. Allt så snyggt beskrivit av Kerstin Ljungström. Om hur den andre väljer att gå på andra sidan gatan när den ser en. Den där känslan av maktlöshet och förvåning över hur någon som var där helt plötsligt inte längre är det. Allt till ett varmt arrangemang som bara andas magi. 

14. Loreen – Echoes

Det var kanske det bästa som kunde hände Loreen att bli signad till franska Polydor. För Echoes var i min värld hennes bästa singel på utsidan av Melodifestivalen. Imponerande poplåt som känns både sårbar och pampig på samma gång. 

13. Bell – Natalie (alt v)

Jag hatar ju inte de där filmiska stråkarna. Bells sång är så skör och samtidigt så stark här. När hon tar sats och sjunger refrängen är det som den stora ridån dras åt sidan och vi får se hela symfoniorkestern tillsammans med sångerskan. 

12. Winona Oak – Do you hate me now

Vackert och svävande. Pianomelodin är fängslande och Winiona lyckas skapa stort vemod i låten. När hon blommar ut i refrängen är jag såld. Jävlar vad tragiskt fint allt är. 

11. Felicia Takman – Zensemester

Ännu en låt där refrängen lyfter upp den till orimliga höjder. Om den där sista sommaren ihop och hur man kanske ska göra som den andre och gå vidare. Det är något med de där upplyftande och glada poplåtarna som lämnar gråten i halsen. Detta är absolut en av dem. 

10. Zara Larsson – Midnight sun

Varje gång jag hört inledningen spelas i mina hörlurar känner jag bara ”jävlar vilken bra låt detta är”. Lysande poplåt med Zara Larsson och för mig var detta en ögonblicklig hit.

9. Veronica Maggio – Level up

Popkultur som låt. Här får vi referenser till Halo och Last Of Us och med det skapar en låt om spelkultur och att kanske vara nöjd med ens framgångar. 
För mig var Maggio anno 2025 absolut en level up.   

8. Ella Tiritiello – Jag lovar

Med en imponerande grupp av låtskrivare i ryggen samt en lysande refräng ger Ella Tiritiello oss en singel som kändes som en perfekt sommarlåt. 

7. Orkid – Steep hills

När Orkid tar oss med till ett pulserande elektropoplandskap är det som hon alltid har varit just det. Singeln Steep hills lyckades med konststycket att vara både hitig och dansant samt retro-modern. Jag blev i alla fall helt lycklig av låten, som satte Orkid ännu högre upp på min lista av artister jag avgudar. 

6. Robyn – Dopamine

Här Robyn återvänder till popscenen är det med en lekfull, ”upp över öronen förälskad” poplåt som tar mig tillbaka till Body Work-tiden. Lysande poplåt som sätter Robyn mitt på scenen igen och låter oss andra dansa. 

5. Molly Hammar – På dig

Allt är refrängen här. Det är en så sjukt stark sådan om ett par i ett situationship. Och textraden ”tunna glas går alltid sönder” säger så mycket. Det vi har kanske bara kraschar. Man vill så mycket men vågar inte gå hela vägen. Sedan är Mollys röst så jävla fantastisk här. Uttrycket mellan ömhet och ”vi får fan skärpa oss” är så effektfullt. Jävlar vilken sångerska hon är. Hoppas på mer av Molly 2026, tack. 

4. Elliot & BLADË – Magic

När syskonen Elliot och Isa Tengblad går en låt tillsammans blir det precis som titeln antyder: magi. Här får vi en otroligt snygg låt i slow motion när syskonen sjunger om efterdyningarna av ett breakup. 
Lätt en av årets mest imponerande duetter i min bok. 

3. Peg Parnevik – Jag har hört (hahaha)

Det är som en melodisk lavett. När Peg Parnevik sjunger ut om exet och hur personen levt i en bubbla om att den är guds gåva tillmänskligheten. Snygg och charmig, visst. Men noll koll på det mesta. 
Allt till ett lysande arrangemang och melodi. Det hånfulla skrattet är liksom pricken över i:t och den cyniska texten är liksom så vass att man får akta trumhinnorna så de inte punkteras av Pegs vassa tunga. 

2. Molly Sandén – Blåögd

Det är något som verkligen skaver i texten. När Molly sjunger om hur artistdrömmarna kan bryta ner en och få en göra saker som man inte vill. Hur jakten på stjärnorna är det viktiga. Själen säljer man för applåder. 
Det var verkligen den låten som fick mig att få gåshud när jag hörd den första gången. Låten som ger mig gåshud gång efter gång. Så mörk, vacker och samtidigt stark låt av en av Sveriges absolut starkaste artister de senaste åren. 

1. Dandelion – Bad dream

Det är lite som en dröm. Att kastas in i Bad dream med Dandelion. Debutanten som imponerat stort på mig med sina singlar under året, vars låtar sedan utmynnade i en EP nu i November. 
Men det var något speciellt med  just Bad dream. Produktionen andades William Orbits sena 90-tal och tumtakterna gav låten en brittisk känsla. Något som jag är orimligt svag för. Mörker men ändå rytmisk och sjukt stark melodi. Det gjorde att Bad dream fastnade för mig och stannade kvar. Absolut inte den låt jag lyssnat mest på under året. Men det var låten som höll sig kvar. Som kändes mest Johan av alla låtar från året. 
Därför kan jag med rak rygg säga att det är den låten som får representera 2025 musikmässigt. 

---

Sebastians favoritlåtar med svenska artister från 2025.

2025 har varit ännu ett år som påmint mig om varför svensk pop är ett av världens mest levande ekosystem. Från euforiska arenarefränger till hjärtskärande ballader och skimrande indieglitter har svenska artister levererat musik som inte bara fastnar. Den formar oss. Det här är låtarna som burit mig genom året, som fått kvällarna att kännas större, tårarna att rinna lite vackrare och dansgolven att glöda.
Här är 2025 års bästa svenska låtar (enligt mig). 

30. Ella Tiritiello – Bara du är där

Ella Tiritiellos förtrollar direkt med sin filmiska popdrömskänsla och ett melodispråk som sätter sig redan vid första refrängen. Hennes röst bär en lätthet och ett allvar på samma gång, vilket gör att låten känns större än sitt format. Produktionen är lyxigt följsam och låter varje känsla få blomma utan att tappa fokus. Det är helt enkelt en sådan låt som påminner en om varför popmusik kan kännas både tröstande och magisk och därför självklart hör hemma bland årets topplåtar.

29. Isak Benjamin – Two souls

Isak Benjamins Two souls är en självlysande liten popdiamant, byggd på ett melodiskt driv som är svårt att värja sig emot. Låten kombinerar modern produktion med ett nästan klassiskt romantiskt narrativ, utan att tappa friskheten. Hans röst sätter tonen direkt mjuk men kraftfull och full av längtan. 

28. Vilhelm Buchaus – I’m yours

Buchaus visar ett imponerande mod i sin röst och sitt låtskrivande på I’m yours. Det är naket, öppet och vackert på ett sätt som känns helt oskyddat, som att han lämnar dörren till sitt inre vidöppen. Melodin bär en enkelhet som bara fungerar när budskapet är hundra procent ärligt. En av årets mest känslomässigt renodlade popballader som förtjänade ett bättre öde i Mello.

27. Rymdpojken – Gloria

Rymdpojken fortsätter att tänja på gränsen mellan indie, pop och elektroniskt och Gloria är en lysande höjdpunkt. Det är en låt som både sprakar och svävar, fylld av små ljudmässiga detaljer som belönar nya lyssningar. Den har en nästan andlig energi som lyfter refrängen till något närmast euforiskt. 

26. Omar Rudberg – Talk

Med Talk visar Omar att hans självklara popstar-aura bara fortsätter att växa. Det är internationell modern pop med svensk fingertoppskänsla: slick produktion, magnetisk refräng och en röst som glider igenom allt som om den inte vägde någonting. Låten känns självsäker utan att bli överproducerad. En av årets renaste poppärlor.

25. Felicia Takman – Ikväll måste nånting hända

Ingen fångar samtidsstress och festångest med samma charm som Felicia Takman. Det här är en perfekt cocktail av pop, dramatik och ett slags smådesperat livslust som känns väldigt 2025. Låten skriker dansgolv lika mycket som den skriker från balkongen en fredagskväll. En av årets mest beroendeframkallande svenska pophooks.

24. Olivia Lobato – Sista ordet

Lobato har en förmåga att skriva låtar där vardagliga fraser plötsligt får hjärtat att slå snett och Sista ordet är inget undantag. Det är en spröd men rak låt om uppbrottets alla små rester. Hennes röst är både silkeslen och sylvass och det gör låten nästan oförskämt lätt att fastna i. En av årets mest drabbande singer-songwriter-stunder.

23. Kerstin Ljungström – Regn över Zinken

Kerstin fortsätter bygga sitt eget lilla universum av poetisk pop. Regn över Zinken är kanske hennes starkaste låt hittills. Det är en filmisk berättelse om Stockholm, ensamhet och hopp, fångad med en lätthet som nästan skaver. Ljungströms röst bär en intensitet som gör att varje detalj fastnar. En av årets mest utsökta mikronoveller i låtform.

22. Darin – Allt jag har

Darin rör sig med absolut självförtroende i sin svenska popdräkt och Allt jag har är ännu ett bevis på att han hittat hem. Låten är varm, direkt och full av det där tidlösa melodisinnet som gjort honom folkkär i två decennier. En av årets mest solida svenska poplåtar.

21. Agnes – Balenciaga covered eyes

Agnes väver ihop mörk glamour och pulserande elektronisk elegans till något som känns större än livet självt. Låten är lika mycket runway som nattklubb och den bär en självklarhet som bara kommer av total kontroll. Balenciaga covered eyes är helt enkelt pop med pondus.

20. Joel – Lemons

Joel etablerar sig som en av landets mest intressanta nya röster med Lemons. Låten är minimalistisk men emotionellt superladdad och hans röst gör varje rad oerhört närvarande. Det är en låt som vågar hålla igen för att känslan ska få ta över. En stilren och vacker pärla.

19. Thomas Stenström – Kaprifol

Stenström fortsätter skapa musik som känns som en svensk sommarkväll man aldrig vill ska ta slut. Kaprifol är poetisk, varm och drömskt melodisk och bär hans signatur i varje ton. Det är både enkelt och storslaget på samma gång. En låt som cementerar hans plats bland landets mest älskade popberättare.

18. Peg Parnevik – Jag har hört (hahaha)

Peg bjuder på självdistans, attityd och en refräng som är lika catchy som kaxig. Jag har hört (hahaha) visar en artist som vågar leka med uttrycket och samtidigt leverera något djupt personligt. Det är pop med mycket karaktär. En låt som bevisar att Peg är i sin bästa era hittills.

17. Yaeger – Take it! Take it!

Yaeger bjuder på en energiexplosion med Take it! Take it! där klubbpulsen möter popens lekfullhet. Det är intensivt, direkt och helt omöjligt att sitta still till. Den sticker ut i mängden på bästa möjliga sätt. En av årets mest oväntade men självklara hits.

16. LOVA – Goldfish

Goldfish är fyndig, smart och melodiskt oemotståndlig. LOVA i högform. Hennes textförmåga lyser igenom i varje liten vändning och produktionen sitter som en smäck. Det är den typen av pop som både roar och imponerar. En låt som blir bättre ju fler gånger man trycker replay.

15. Saga Faye – I wonder

Saga Faye levererar en av årets mest atmosfäriska poplåtar. I wonder är mystisk, glittrande och byggd kring ett sound som känns både internationellt och helt eget. Den smyger sig på och växer för varje lyssning. Ett genombrottsögonblick som verkligen förtjänar sin plats här.

14. Estraden – Varningsklocka

Estraden fortsätter leverera känslostark och melodinär pop med fingertoppskänsla. Varningsklocka balanserar snyggt mellan melankoli och dansgolvsvärme, något bandet bemästrar bättre än de flesta. Refrängen är omedelbart minnesvärd. Ännu en fullträff från ett av landets mest stabila popnamn.

13. Julia Lov – Tappare

Julia Lov visar varför hon är en av årets mest spännande nya röster. Tappare kombinerar modern popproduktion med en rå ärlighet som gör låten närmast beroendeframkallande. Det är ett sådant där spår som får en att vilja höra mer direkt. En framtidsstjärna, utan tvekan.

12. Miriam Bryant – FaceTime

Bryant lyckas återigen hitta den där perfekta balansen mellan sårbarhet och styrka. FaceTime är ett relationsdrama destillerat till tre och en halv minut där varje ord känns som om det är skrivet i realtid. Det är modernt, äkta och melodiskt knivskarpt. En av årets mest träffsäkra skildringar av digital kärlek i en alltmer avskärmad värld.

11. Victor Leksell – Lys på mig

Victor levererar ännu en känslostark popdiamant. Låten är skickligt producerad men behåller sin intimitet i varje vers. Det finns en intensitet här som gör det svårt att inte dras med. En låt man återvänder till gång på gång, precis som med Victors bästa.

10. Veronica Maggio – Backspegeln

Maggio gör det hon gör bäst: skriver melodier som fastnar och texter som känns som små livsreflektioner. Backspegeln är nostalgisk men ändå energiskt framåtriktad, med den tidlösa Maggio-känslan i varje sekund. Det är en låt som både får en att le och längta. Veronica är fortsatt en av landets mest konsekvent briljanta låtskrivare.

9. Lova – Svagare än jag

Ida-Lova levererar en hjärtskärande vacker ballad där hennes röst kan bära ett helt universum av känslor. Svagare än jag är moget, skört och imponerande välskrivet för en så ung artist. Det är en låt som liksom andas med lyssnaren. Ett tydligt statement om att Ida-Lova är här för att stanna.

8. Tjuvjakt & Fanny Avonne – Tusen spänn

Det här är svensk pop/hiphop när den är som mest charmigt träffsäker. Textmässigt blandas humor, skörhet och melodisäkerhet i en kombination som känns helt självklar. Fanny Avonnes insats är stark och ger låten extra glans. En låt som både underhåller och berör. Svårslaget och utan tvekan sommarens hit.

7. Oskar Linnros – Konstig

Oskar Linnros visar ännu en gång att han är en mästare på melodier med livslängd. Den här låten är varm, själfull och förpackad i en produktion som känns lika nostalgisk som ny. Det är en låt som stannar kvar, både textmässigt och känslomässigt. En efterlängtad återkomst som träffar rätt redan vid första lyssningen. Välkommen tillbaka! Låt oss se vad 2026 har i sitt sköte. 

6. ORKID – Steep hills

ORKID levererar drömsk pop som känns både filmisk och intim på samma gång. Steep hills bygger upp ett atmosfäriskt landskap där hennes röst sveper in som ett varmt filter. Det är en låt som påminner om nattliga bilresor och stilla snöfall. Ett av årets allra starkaste indiepop-ögonblick för mig! 

5. Robyn – Dopamine

Robyn är tillbaka med en låt som gör exakt det titeln lovar: frigör ren musikalisk dopamin. Dopamine är klubbig, smart arrangerad och bär det där typiska Robyn-hjärtat som slår genom varje takt. Den känns både ny och tryggt Robyn på samma gång, en bedrift i sig. Ingen gör emotionell klubbpop som Robyn, punkt.

4. Agnes – EGO

Agnes levererar discoklubb-pop med den sorts självklarhet som få andra ens kommer nära. EGO pulserar av självförtroende, hypnotisk produktion och en refräng som klistrar sig fast vid första lyssningen. Det är empowerment i sin mest glamourösa form. Agnes visar återigen att hon är en ikon i modern svensk pop.

3. Molly Sandén – Tur i oturen

Molly fortsätter cementera sin position som känslo-popens okrönta drottning. Tur i oturen är en perfekt kombination av styrka, sprödhet och melodiskt guld, där varje rad känns som hämtad ur ett dagboksblad. Hon har en sällsynt förmåga att göra det personliga allmängiltigt. En låt man spelar tills man kan varenda stavelse för att den känns så förtvivlat nära.

2. Daniela Rathana – Säg nåt

Daniela slår rakt mot hjärtat med en av årets mest emotionellt laddade poplåtar. Säg nåt är både sårbar och mäktig. Byggd på en vokal prestation som nästan vibrerar av känsla. Det är en låt som landar i både kroppen och hjärnan och som garanterat kommer följa med länge. En påminnelse om varför Daniela är en av Sveriges mest unika och modiga röster.

1. Zara Larsson – Midnight Sun

Zara fortsätter leverera pop av absolut världsklass. Midnight Sun badar i eufori och en refräng som öppnar sig som ett fyrverkeri över natthimlen. Produktionen känns internationell men ändå varmt rotad i Zaras eget uttryck. Det är Zara i sitt esse. Storslaget, självklart och komplett omöjligt att värja sig mot. Det finns ingen annan låt av en svensk artist som kan tävla mot detta.