Med debutsingeln Slussen tar Engla Li sina första steg som soloartist. Redan från första ton hör man att det här är en artist med en tydlig röst, både bokstavligt och konstnärligt. Det är en låt som bär på ett slags dagboksintimitet, där varje ord och ton vibrerar av uppriktighet. Engla Li lyckas fånga den där svårdefinierade övergången mellan ungdom och vuxenliv känslan av att stå kvar på perrongen medan tåget redan börjat rulla.

En kväll på Slussen, omgiven av fimpar, snus och spyor sätter tonen för något som känns brutalt ärligt. Här finns ett slags Stockholmsskildring som inte försöker vara vacker, men som i sin råhet blir just det. Engla Li skriver med ett skarpt öga för detaljer, men också med ett hjärta som bultar hårt under ytan. Resultatet är en låt som både skaver och tröstar, där indiepopens melankoli möter den stora popmelodins eufori. Det är musik för den som känt sig fast mellan två versioner av sig själv mellan då och nu, barn och vuxen.

Slussen är en imponerande debut som visar att Engla Li inte bara har något att säga hon vet också exakt hur hon vill säga det. Det är en låt som känns personlig men ändå universell, som hämtar kraft i sårbarheten. Och om detta är början på hennes musikaliska resa, kan vi räkna med att Engla Li kommer fortsätta att både viska och vråla sig rakt in i våra hjärtan.