Sigrids tredje album There's Always More That I Could Say markerar ett tydligt steg framåt i hennes konstnärliga utveckling, där hon vågar utforska mer personliga och experimentella uttryck. Albumet kombinerar elektroniska och organiska ljudbilder på ett sätt som känns både modernt och tidlöst, samtidigt som det förmedlar starka känslor av kärlek, förlust och självkännedom. Plattan bekräftar Sigrids status som en modig och känslomässigt resonant popartist med mycket mer att säga.
Sigrid har med sitt tredje album There’s Always More That I Could Say tagit ett stort steg framåt som artist. Här lämnar hon den säkra, bländande popen lite åt sidan för att öppna upp för mer personliga och experimentella uttryck. Resultatet är ett album som känns både befriande och sårbart, där varje låt bjuder in lyssnaren till Sigrids känslomässiga landskap. Det är en platta som handlar om kärlek, förlust, längtan och självkännedom. Men som också rymmer en påtaglig känsla av styrka och hopp.
Albumet har beskrivits av Sigrid själv som ett ”accidental breakup album”. En samling låtar som uppstått ur hjärtesorgens och relationernas skiftande känslor. Produktionerna, som Sigrid gjort tillsammans med Askjell Solstrand, är eleganta och noggrant framtagna. De kombinerar elektroniska inslag med organiska ljudbilder på ett sätt som känns både modernt och tidlöst. Samtidigt är albumet instinktivt och rått i sina känslouttryck vilket gör det lätt att känna sig nära artisten under hela lyssningen.
Bland albumets höjdpunkter finns Jellyfish, en lekfull och lättsam låt som fångar känslan av ungdomlig frihet och somrig glädje. Den är nästan hypnotiskt charmig i sin rytm och refräng och fungerar som en perfekt kontrast mot de mer intensiva känslostormarna på skivan. Fort Knox är en annan stark låt här tar Sigrid upp temat om att skydda sitt hjärta efter en krossad förälskelse. Den pulserande synthen och kraftfulla refrängen gör spåret till en emotionell höjdpunkt som stannar kvar långt efter att musiken tystnat. Slutligen är Eternal Sunshine ett episk avslut på albumet, med sin galopperande rytm och nästan filmiska känsla. Låten ger ett intryck av både försoning och hopp. Och rundar av skivan på ett sätt som känns både majestätiskt och innerligt.
There’s Always More That I Could Say visar tydligt Sigrids konstnärliga mognad. Hon vågar ta plats i sina känslor, utforska dem utan att dölja sårbarhet och samtidigt leverera popmusik som är lika tillgänglig som den är känslomässigt resonant. Det är ett album som inte bara bekräftar Sigrids status som en av Norges mest intressanta popartister, utan som också gör det tydligt att hon har mycket mer att säga.
