Charlie Puth har ofta rört sig i gränslandet mellan teknisk perfektion och emotionell distans. Med Changes tar han dock ett oväntat kliv mot det mer avklädda och introspektiva. Pianot, som bär hela låten, är enkelt och nästan trevande som om han medvetet undviker att putsa bort det mänskliga. Här finns ingen glänsande popkuliss bara en stilla personlig bekännelse.
Textmässigt rör sig Changes kring uppbrott och inre omställningar men utan dramatik eller bitterhet. Puth sjunger inte för att övertyga någon annan utan för att formulera något för sig själv. Det är lågmält nästan självreflekterande. Ett musikaliskt andetag snarare än ett utropstecken.
Det är kanske inte hans mest spektakulära låt men det är sannolikt en av hans ärligaste. Changes är ingen radiohit i väntan på att hända, utan ett medvetet avsteg från autopiloten. En paus. En omstart. Just den avskalade ärligheten visar Puth en sida som både överraskar och stannar kvar.
