När Khalid släpper After the Sun Goes Down känns det som att han äntligen andas fullt ut, utan skydd, utan att be om ursäkt. Det är inte bara hans musik som har förändrats, det är hela hans berättelse. Det är platsen där dansgolvsmelodik möter nattens hjärtslag, där låtar om kärlek, längtan, lust och identitet inte bara finns där för att kännas, utan för att delas med sig själv och med oss som lyssnar.

Det här är en platta med 17 spår som bär på olika slags sanningar: Medicine och In Plain Sight öppnar upp med öppen sårbarhet och självsäker glöd. Sedan kommer Out of Body och Angel Boy med falsett­slingor som vibrerar mellan det förförande och det osäkra. Produktionen glittrar ibland i disco‑blinkning och New Jack Swing‑inspiration men aldrig så att texten drunknar. När Khalid namnger bilmodeller och vägar i Rendezvous känns det som han beskriver ett sätt att flytta sig själv från det förflutna mot det man vill bli.

Det som gör After the Sun Goes Down så stark är hur artisten använder musiken för att komma igenom någonting större än bara förhållanden och hjärtesorg. Här handlar det om att ta tillbaka makten över sin egen berättelse om att stå i offentligheten med mer än bara rösten i låtarna, utan att gömma sin identitet. Det är inte längre bara känslor i natten det är ett ljus som söker sin plats. När plattan når sina mjukare stunder som True eller Whenever you’re gone påminns man om att frihet ibland är att våga vara tyst, lika väl som att våga dansa och skrika.

Här kan du även se en intervju med Khalid i Apple Music Radio tillsammans med Zane Lowe där de tillsammans pratar mer om albumet: