Midnight Sun är Zara Larssons mest personliga album hittills där hon med en nyfunnen kreativ frihet blandar euforisk pop med introspektiva ögonblick. När albumet glänser gör det det med självsäker röst, storslagna refränger och en ljudbild som för tankarna till eviga sommarnätter. Men mellan höjdpunkterna tappar det ibland både energi och riktning, med spår som känns mer som utfyllnad än känslomässig kärna. Resultatet är ett ambitiöst men bitvis ojämnt album som visar på både Zaras styrka och hennes pågående sökande efter en helt egen berättelse.
Det är något befriande med Midnight Sun. Zara Larsson verkar äntligen ha vågat låta sig själv synas bakom popmaskinen. Hon berättar om barndomens eviga sommarnätter i Sverige om kreativ frihet och om att skrota fem album innan hon kände att hon kunde stå för det hon gör. Med låten Midnight Sun har hon dessutom nått nya höjder på TikTok, där den blivit en viral sommaranthem och hennes otroliga liveframträdanden under Tate Mcrae pågående turné fått en helt ny publik att upptäcka henne. Själva albumet som både skimrar, dansar och emellanåt andas av nostalgi famlar dock även lite efter riktning.
Ljudbilden är, när den är som bäst, verkligen förtrollande. Mjuka trance-synthar, EDM-influenser, pulserande klubbbeats och en känsla av sommarnätter som aldrig tar slut. En stor del av albumet har producerats och skrivits tillsammans med MNEK, som varit med och producerat flera av Zaras största hits. Även här bidrar han med popglans och känslodjup. Men framförallt är det Zara själv som lyckas balansera den där råa känslan av självtvivel, ambition och tacksamhet med popglädje till storslagna refränger som brister ut i eufori. Spår som Midnight Sun, Pretty Ugly och The Ambition visar upp hennes nya modigare röst. Inte bara en popsångerska utan någon som vill konfrontera sina känslor.
Men det är inte helt perfekt och det är här nyanserna blir viktiga. Det finns partier på albumet där intensiteten sjunker, där känslan av att “sommarnatten aldrig tar slut” känns mer som ett koncept än en närvarande verklighet. Vissa låtar glider in i produktioner som även om de är tekniskt glänsande tappar känslomässig skärpa och blir mer bakgrundsmusik än pulserande hjärta. Man saknar ibland en tydligare röd tråd: vilka delar av Zara ska vi utforska? Är det festen, självreflektionen, eller den inre kampen mot perfektion? Ibland känns Midnight Sun lite för mycket som flera idéer staplade bredvid varandra, snarare än en enad resa.
Midnight Sun är Zara Larssons mest personliga album hittills, fylld av både ljus, dans och själ. När hon är på topp når hon verkligen ut. Inte bara till lyssnarens öron, utan till hjärtat. Men albumet kunde blivit ännu mer kraftfullt om det vågat trimma bort några av de mindre brännande stunderna och valt en något skarpare identitet.
