Oscar Zia är tillbaka med Underbar och det är precis så varmt, skört och stilrent som man hoppas när hans namn dyker upp i spellistan. Låten är en mjuk, elektronisk poppärla som rör sig i det där ögonblicket mellan hopp och självbedrägeri, när man vill tro på kärleken trots att man kanske borde veta bättre. Med sin karaktäristiskt röst bjuder Oscar in oss i ett känslorum som doftar Robyn-melankoli och tidiga morgnar med för många tankar i bröstet.
Texten är enkel men effektiv inga överdrivna poetiska krumbukter, bara ren känsla. Här handlar det om att längta efter någon som kanske inte riktigt är där. Eller som kanske aldrig riktigt var. Det är vackert, vemodigt och framför allt ärligt. Precis som de bästa poplåtarna ska vara. Produktionen är sparsmakad men elegant med syntar som bäddar in rösten i ett slags emotionellt filter som att stå mitt i ett tomt dansgolv och minnas vad som var.
Underbar är inte en låt som kräver din uppmärksamhet – den förtjänar den. Den är en påminnelse om hur stark pop kan vara när den vågar vara liten. Oscar Zia sjunger inte bara om kärlek han känns som kärlek och i just den känslan ligger låtens styrka.
