Med Something in the Heavens är Lewis Capaldi tillbaka i det som blivit hans signum: avskalad, känsloladdad balladpop där smärtan får kläs i vackra melodier. Pianot inleder varsamt och redan från första tonen känns låten förtrollande.
Capaldis röst bär hela låten, spröd och nära i verserna kraftfull i refrängen. När han sjunger refrängen är det svårt att inte drabbas av både sorgen och hoppet som gömmer sig i orden. Produktionen är sparsmakad och lämnar utrymme för känslan att ta plats. Stråkarna och de subtila arrangemangen förstärker dramatiken utan att någonsin bli överlastade. Resultatet blir en låt som känns tidlös och intim.
Även om Capaldi inte tar ut svängarna särskilt mycket utanför sin etablerade formel är Something in the Heavens ett starkt exempel på varför hans musik träffar så många. Den är inte ny, men den är äkta och ibland är det precis det man behöver.
