Idag är det sommarens sista dag.
I morgon är det September och med det så är det höst.
Vi lämnar Augusti bakom oss med månadens sista popfavoriter, där vi tipsar sig om låtar som du absolut inte får missa ha i din spellista.
Sebastians Popfavoriter
Sabrina Carpenter – Never getting laid
Sabrina Carpenter tar oss igenom ett popuniversum där självdistans och kaxighet möts i perfekt symbios. Never getting laid har en lätt bitter underton, men samtidigt är refrängen så sjukt catchy att man inte kan låta bli att sjunga med, nästan som om Sabrina skrattar och gråter samtidigt. En påminnelse om att pop kan vara både rolig och relaterbar på samma gång.
Hemliga Klubben – Nagellack
Med Nagellack visar Hemliga Klubben att svensk pop kan vara både lekfull och lite absurd på ett underbart sätt. Det är synthar som glittrar, rytmer som svänger och texter som får en att småle åt vardagsögonblick som blivit till poppoesi. En låt som känns som en vänlig knuff i sidan: lättsam, charmig och full av personlighet.
Natalie Reigo – One in a million
One in a million en singel som känns både omedelbart och tidlös. Här finns den där klassiska popkänslan som drar dig in direkt, men med moderna produktioner som håller den fräsch och nu. Reigos röst är självsäker och varm och refrängen fastnar efter första lyssningen. En perfekt balans mellan energi och känsla som gör att man bara vill spela om och om igen.
Johans Popfavoriter
Ella Tiritiello – Jag lovar
Ella försöker, det lovar hon. Själv faller jag som en fura för både texten och melodin i denna sensommarlåt. Men det är nog svårt att misslyckas med en sådan låtskrivar-superhjälteteam i ryggen. Bland annat har låten formats av inga mindre än Victor Leksell, Hanna Ferm och David Björk. Resultatet är filmisk pop som verkligen träffar precis rätt.
Felicia Takman – Dreja virka, dreja virka, yeah
Med pumpande driv kastas vi ut i Dreja virka, dreja virka, yeah. En låt om att ta tag i allt och förverkliga sig själv, men istället stressa sönder för man ska uppenbarligen göra allt på samma gång. Lysande och lekfullt blir det och låten blir till en snygg och spännande brygga mot sångerskan kommande album som släpps i Oktober.
Christopher – When we were young
Jag hatar ju inte arenapoplåtar och detta var en magisk sådan. Snyggt byggs låten upp till den storslagna refrängen. Att just titeln är samma som The Killers och lika arenadoftande låt gör inte så mycket. För det är en titel som passar sig väldigt bra som just arenapoplåtar.
Dandelion – Bad dream
Det är något skevt med känslan i låten som jag älskar här. Det är som arrangemanget fångar känslan av en mardröm. Men det är inte skräckinjagande. Det är liksom drömliknande med ett skönt trumkomp och skreva elektroniska ljud. Riktigt läckert. En låt som verkligen sticker ut i alla spellistor.
