Det skulle ha blivit några singlar. Darins samarbete med låtskrivarna och artisterna William Forsling och Petter Alfredsson från Göteborg och som även har duon Lilla London ihop. Passande som extra krydda inför artistens spelning på Ullevi under Juli. Det blev ett helt album. 

Att albumet i sig släpps när sommaren övergår till höst känns lite konstigt. Speciellt när albumet har titeln Sommarland. Men det kan också ses som att låtarna har en värme och att de andas mycket sommarkärlek. För Sommarland är som ett enda långt kärleksbrev till pojkvännen. Det är stora känslor som Darin målar upp till sin irländske kärlek. Kanske till och med lite för mycket om jag ska vara ärlig. När jag lyssnar på När himlarna faller är det så många ord om evig kärlek att jag själv hade blivit skrämd om någon använde så stora ord mot mig. Det är fint, absolut. Men det vilar också en stor portion av tonårsnaivitet över texterna. 

Det är nog det som förvånade mig mest med Sommarland. Att när Darin nu äntligen får vara öppen med vem han är och sjunga om att han inte bryr sig när han går hand i hand i med sin pojkvän, är det lite som han ska ta igen de senaste 20 åren som han varit inlåst i garderoben och ropa ”jag kan visst visa känslor”! Något som han trots allt varit duktig på att hålla för sig själv fram tills nu. Nu blir det istället som sagt lite för mycket och för många känslor som trots allt ska ut på en och samma gång.

För att ge låtarna lite mer djup, så hade Sommarland mått bättre av starkare låtskrivare än Forsling och Alfredsson. De är duktiga på att göra just lättsamma poplåtar, men de har inte tyngden i låtskrivandet som Maria Jane Smith och Victor Thell eller Jocke Berg som bland annat samarbetat Darin tidigare. Nu känns det som de mer var fans som fick jobba med sin idol och inte hade modet att säga ifrån när det trots allt inte blev så bra. Vilket är lite synd, för det finns mycket med Sommarland som jag uppskattar. Singeln Springer ikapp tycker jag är superhärlig. Sedan är det främst genomgående känslan och värmen i låtarna som jag gillar. Men jag blir lite paff över hur banala texterna är. Illusioner är tillexempel en låt med så många nödrim att skämskudde borde ingå i köpet av albumet.

Men det är just det som är det svåraste med bra kärlekslåtar. Att skriva dem så de inte bara blir ”ostiga”. Här behövs verkligen en ordsmed som kan forma texterna så de blir intressanta och inte bara klyschiga. Det är tyvärr det sistnämnda som vi får lite för mycket av på Sommarland. En fälla som Darin trots allt inte lyckades hamna i på sina tre senaste album.