Med nya singeln Jealous Type sjunger Doja Cat in oss i en scen som känns både spegelblank och elektriskt laddad. Ett retrodoftande funk-popögonblick där alla färger sätts på max. Hon släpper nu det första smakprovet från sitt kommande album Vie.
Låten landar som en konfession: ”Baby, I can’t hurt you, sure, but I’m the jealous type,” snyggt insmugen i ett virvlande korsdrag av funk-pop och disco-pop där Jack Antonoff och Y2K bistår i produktionen och där Doja själv gör det tydligt att det handlar om något större än bara svartsjuka.
Det är en låt lika mycket om att dansa som att konfrontera sitt eget hat. Eller rättare sagt, sin egen rädsla inför att bli sårad. Doja Cat punkterar relationens glitter och visar hur lätt även den starkaste passionen kan bli till tvivel. Det finns en känsla av självrannsakan i melodin. Ett försök att våga vara den svartsjuka, utan att tappa kontakten med den man är.
Ljudbilden är retrofuturistisk funkiga basgångar, glittrig discofiness och en refräng som både dränker dig i nostalgi och skjuter dig framåt. Låten avviker medvetet från den mer aggressiva, rapdrivna estetik som präglade Scarlet och öppnar upp för en ny, popdriven era där temat är kärlekens obekväma sanna ögonblick.
