Det finns låtar som känns skrivna ur fiktion och så finns det låtar som känns skrivna rakt ur hjärtat. Hur i helvete tillhör definitivt den senare kategorin. Daniel Sonders nya singel är ett sårigt, naket och samtidigt kraftfullt popspår som fångar det där ögonblicket när någonting man trodde var självklart plötsligt faller samman och man står kvar förvirrad, tom och övergiven.
Produktionen är sparsmakad men träffsäker. Verserna är sköra, nästan som att Sonders viskar sina känslor direkt i örat på lyssnaren för att sedan explodera i en refräng som är lika melodiskt självklar som emotionellt brutal. Det är i samma musikaliska landskap som mycket av dagens listtopp-pop, men där Sonders egen röst och ärlighet ger låten en särskild tyngd.
Det märks också att låten inte är konstruerad i ett kalkylerat sessionsrum, utan född i ett ögonblick av insomnia och känslokaos. När Daniel själv säger att “det här är nog det mest personliga jag släppt hittills” så hörs det verkligen. Den spontana, ofiltrerade känslan gör att Hur i helvete känns som om vi får följa med in i rummet den där natten när allting bara rann ur honom.
Sonders har redan gjort avtryck genom P4 Malmöhus musiktävling, men här tar han ett avgörande kliv framåt.
