Det är dags att sammanfatta denna musikvecka och lista några av våra popfavoriter.
Här listar vi sju hits att fylla din spellista med. Trevlig lyssning.

Sebastians Popfavoriter

Zara Larsson – Crush

Zara Larsson levererar med Crush en dansant men melankolisk poplåt som direkt fastnar i huvudet. Hon fångar känslan av att dras mellan frestelse och lojalitet med en självsäker ton som bara hon kan. Produktionen svänger snyggt mellan elektro‑pop och pulserande grooves, vilket ger låten både nerv och värme. Det är Zara i sitt esse, kaxig, känslosam och omöjlig att inte gilla.

Audrey Hobert – Thirst trap

Audrey Hobert serverar med Thirst trap en språngmarsch av hyperrelaterbar pop. Hennes rappa leverans gör att man klänger sig fast vid varje rad,  det är smart, charmigt och en liten explosion av självmedveten humor. Låten glimmar av den där bubblande ungdomliga nerven, en slags cocktail av svaghet och styrka på ett alldeles underbart sätt. Här är pop som både får dig att le och känna. 

Estraden – Bitch

Estraden ger en vass och självsäker blinkning till nutidens popnorm, där Louise blandar lekfull attityd med en kärnfull hook som sitter redan efter första lyssningen. Låten pulserar av modig energi som om vardagens små irritationer fått musikaliskt liv och vägrar släppa taget. Lennartssons röst kliver fram med både charm och riv och gör det omöjligt att inte le. Kort och gott: Estraden bevisar återigen att de vet precis hur man tänjer gränserna för svensk pop. Med attityd, humor och känsla.

Johans Popfavoriter

Isak Benjamin – Angel eyes

Med mjuka trummor och ett behagligt lunk som gör att låten känns som klippt och skuren i en roadtrip-spellista fångar Isak Benjamin de sista varma dagarna av sommaren med denna låt. Känns som artisten med sin röst och låtar kommer fortsätta imponera oss inför kommande EP:n.

C · AYA – Phantasm

En låt som växlar mellan det drömliknande i versen för att sedan blomma ut i härligt pulserande refräng, är definitivt något som jag alltid går igång på. Phantasm var just en sådan låt och jag fastnade ögonblickligen för den. Lägg sedan till en text om att vara den du är och inte försöka passa in i ett fack. Perfekt kombination.

Conan Gray – Caramel

Känslor är en konstig sak. Man kan sakna en person man inte har, men när man väl är tillsammans inser man hur dålig den andre är. Men känslorna för den den där personen är starka och det är fortfarande de där fina stunderna man håller fast vid. Det är den cocktailen av frustration som Gray verkligen sätter ord på här. Och visst känner man igen sig själv när sångaren sjunger ut: I heard you’re in town, I want you back now. Come over to my house, there’s a space on my couch. Man lär sig aldrig.

Rymdpojken – Ring mig 112!!?

Det är medryckande och härligt pulserande, när Rymdpojken är upp över öronen kär. Det blir starka och stora känslor till sköna melodier, handklapp och saxofon. Lysande pop som definitivt bygger upp förväntningarna på Boråsarens kommande debutalbum, som dimper ner under hösten.