Tommy Pauer är en artist som kommer från Småland, men som numera bor i Stockholm och som precis är nyutexaminerad från Audio Music Academy efter två år.
Genom artistnamnet blandas personlig sanning med teatralisk känsla till synthiga poplåtar, som debuten Make out. En queer låt om ensamheten som finns i dagens gaydating-kultur. Allt invävt i en medryckande och skönt elektronisk produktion med taktfasta trummor och mjuka synthmelodier. Över det hela ligger sångarens falksettsång som sjunger om längtan efter connection i en värld av disconnection.

Jag bad artisten berätta mer om sig själv och låten i en intervju som du kan läsa här i bloggen.

Tommy Pauer är din artistpersona. Vem är han kontra William skulle du säga och hur blev det just namnet Tommy Pauer?

”Tommy Pauer” kom från början ur en konversation med min syster när jag diskuterade artistnamn med henne. Hon tipsade om att det kan vara kul med ett namn med ordvits. Som Saul Goodman i Breaking Bad (it’s all good man).
Jimmy Pauer var ett utkast i början (låter som give me power), men Jimmy är inte ett tillräckligt sexigt namn enligt mig.
Gick på Tommy istället. Skrev en låt som hette Tommy för nåt år sen, en låt jag tyckte om men den vart så jävla blödig och klyschig för att göra nåt av… iallafall för nu, haha!
Tommy har alltid varit ett favoritnamn samt personan är också en ursäkt att komma ifrån perfektionisten i mig.

Hur landade du i låtens tema och vad är dina personliga känslor kring just datingscenen generellt?

Det är sällan jag påbörjat en låt med en text o tema i åtanke, men så fort produktionen bygger upp sig, hittar jag en röd tråd genom personliga erfarenheter. Lättast så för mig.
Skriver om saker jag går igenom eller känner i stunden. Just i stunden ville jag bara lära känna och hångla med en o samma snubbe längre än ett ligg eller några dejter.

Jag vet ärligt inte vad jag tycker om datingscenen idag, blir kluven.
Tanken av denna frågan gör mig lite överstimulerad haha…
Frågan går dock runt bordet bland mig och mina vänner relativt ofta.
I storstäder som Stockholm finns det ett större urval, vilket både är en fördel och en nackdel. Det kan lätt bli överväldigande och ge känslan av att det alltid finns något ’bättre’ runt hörnet. Samtidigt är det lätt att bara skylla på dejtingklimatet, när det ibland kanske handlar mer om ens egna förväntningar och osäkerhet. Jag tror definitivt att sociala medier har en stor bidragande faktor i det. Det är svårt att veta vad som egentligen är rätt eller fel. Men vad som är rätt eller fel borde man inte sitta och klura på. Bara prova sig fram tänker jag?

Du berättar i presentationen av låten om ensamheten i gaydatingkulturen. På vilket sätt känns den ensam?

För mig går det mycket upp och ner. Jag växte upp mitt ute i skogen i Småland där urvalet var nästintill obefintligt, så Stockholm känns bättre haha. Jag har ofta känt mig ifrågasatt för att jag aldrig haft turen att ha varit i en relation, och ibland blir det som ett stigma.
När en dejt för ett tag sen till och med sa till mig att det var en ’röd flagga’ att jag aldrig varit i en relation blev jag stum i stunden. Den typen av kommentarer kan verkligen förstärka känslan av ensamhet, som om man alltid ligger efter. Ensamheten blir alltså inte bara avsaknaden av en relation, utan också oron för om man någonsin kommer att passa in. Inte för att man måste passa in, men jag tror det tyder en hel del ensamhet om man inte gör det. Jag säger gaydatingkulturen främst för att det är där jag själv hamnar. Men påståendet gäller såklart alla läggningar.

Som en som än en gång raderat Grindr, för att det verkligen är en helt fucked up app. Vad tror du själv om framtiden för nät- och gaydating?

Standard…<3 Hjälp ingen aning… AI utvecklas…Jag kan säkert bli kär i en robot förr eller senare, men jag vill helst inte det.

Hur arbetade du fram arrangemanget i låten och hur utvecklades den från demo till det vi hör idag?

Låtens start påbörjades efter en riktigt enkel plugin-rea-marknadsföring under Black Friday 2024. Så fort jag såg att företaget marknadsförde att Beach House använt sig av pluggen i en av sina låtar, så forsade mycket ur mig så fort jag lekt fram synthmelodi-mönstret som går nästan genom hela låten, vilket sällan sker. Arrangemanget är relativt simpelt bara att det är ett långt outro. (Vers1-pre1-ref-vers2-pre2-ref-mellanspel-outro)
Älskar långa låtar. Vill stanna i en låt och gräva ner mig. Jag hoppas att längre kommer tillbaka mer.

Var det något i låten som var en större utmaning att få till?

Mixen… och acceptansen att låta någon annan sitta med den, även om jag själv knappt vågar mixa haha. Men Henrik Eklund (shout out) var väldigt lyhörd och som alltid otroligt talangfull när jag satt med honom under mixningsprocessen. Han limmade ihop låten som jag önskade.

Hur landade du i valet av Audio Music Academy och hur känner du att du utvecklats under dessa två år?

AP var exakt det jag behövde i stunden. Jag som enbart självlärd genom musikproduktions-tips på YouTube, ville få en mer stabil grund i mitt proddande.
Likaså samarbeta med andra. Tur nog hamnade jag i en klass med alla baserade i helt utspridda genrer. Från americana till techno till svensk rapp till epa-dunk skapade vi gemensamt låtar att pitcha vidare till förlag och artister vecka för vecka. Nu, två år senare, känner jag att jag både utvecklats enormt och vågar tänja på gränserna i min egen musik, som jag vill satsa helhjärtat på.

Vilka artister inspireras du själv mycket av och är det någon som betytt efter mycket för dig?

Jag har sjungit hela mitt liv. Skrev min första låt när jag var 10 år och sjöng den framför klassen. My heart was broken hette den… Yikes… Kommer inte ihåg så mycket av texten men grammatiken måste ha varit för jävlig. Skrev inte musik igen förrän 2018.
Det var först 2019 som jag verkligen blev inspirerad att börja producera egen musik. Jag satt på bussen påväg till skolan jag pluggade på i Santa Barbara och Maggie Rogers album Heard It in a Past Life shufflades fram. Jag föll pladask. Det kändes som en spark i rätt riktning – att jag också ville skapa något eget. Ungefär samma känsla fick jag första gången jag hörde Robyns Honey, som verkligen öppnade upp mitt sätt att tänka kring sound och känsla i musik. Utöver dem inspireras jag mycket av artister som Beach House och Magdalena Bay. Jag har märkt att jag dras mycket mer till kvinnliga sångare, troligen för att de förmedlar något i både styrka och sårbarhet som fastnar så mycket djupare i en.
Med inspirationerna vill jag bara främst sjunga djupt och dynamiskt om det jag känner.

Du berättade att du skrivit låtar för andra genom utbildningen. Hur går du till väga för att anpassa låten till en annan person, och vad skulle du säga är din styrka som låtskrivare?

Jag tycker att det är just egenskapen ”anpassningsbar” som gör mig hjälpsam i processen att skriva till andra musiker/artister. Jag är väldigt diplomatisk av mig (stjärntecken: våg), samtidigt som jag alltid tycker till ärligt om vad jag personligen anser är bäst för en låt.
Jag tror min styrka som låtskrivare är att jag blandar personlig sanning med teatralisk/dramatisk stil.

Du har tagit musikkurser i Santa Barbara, Kalifornien. Hur var det att göra det i USA och är det ett land som du kan tänka dig jobba i?

Musikkurserna var mer klassiskt inriktade. Det var både sånglektioner i grupp och lektioner i musikteori. Inte jättegivande för mig kanske personligen.
Med det i bakfickan sökte jag musikproduktions-kurs på skolan inför vårterminen.
Men coronapandemin sa ”fuck off” till det och jag flyttade hem till Sverige igen.

USA lockar mig inte i dagsläget, men Kalifornien drömmer jag mig tillbaka till väldigt ofta.
Jag sa till mig själv och skrev i min dagbok när jag flyttade hem till Sverige igen att nästa gång jag kommer tillbaka till Kalifornien är det pga musiken.

Med debutsingeln ute nu, vad är planen för framtiden för Tommy Pauer?

Jag ville inte släppa min första singel förrän jag visste att mer musik var på väg. Jag drömmer stort och satsar hårt. Musik är alltid min utgångspunkt – så mer musik kommer. Jag kommer fortsätta skapa och dela mer av det jag brinner för.