Way Out West 2025 var den 17:e i ordningen. Men också en behövlig nytändning för festivalen. Med extrem fingertoppskänsla haffades Chappell Roan det första festivalen presenterade, för att sedan fylla på med Charli XCX och Kite för att bara nämna några av de band som bekräftades till festivalen de första månaderna. Att det blev succé var lätt att se. Tredagarsbiljetterna gick som smör i solsken och ett par månader innan festrivalen gick av stapeln fanns bara dags- och VIP-biljetter.
Med facit i handen blev Way Out West 2025 den största i festivalens historia. 78.000 unika besökare hade gått igenom portarna till Slottsskogen!

Samtidigt var det en av de bäst organiserade festivalerna också.
Allt liksom flöt på. Köerna var inte orimliga. Trängseln var där mellan de stora akterna, men Slottsskogen är stort och sväljer många människor. Jag kan tänka mig att målet för Luger nu är att nå den berömda 80k-höjden. Inte omöjligt. Men det kan absolut bli en smal gräns för att göra saker hanterbart och göra det jobbigt för besökarna. Visst, det är knappt 700 personer fler varje dag. Möjligen om man bygger ut festivalen med ännu ett område – så sprids det ut lite mer?
Annars var det som sagt rimligt med mesta. Priserna på öl och mat är rimliga. Maten är bra och jag hatar inte att det är veganskt. Så mycket äter man ändå inte under en festival. Det gör att 150 kr för en lunch/middag inne på området funkar för de flesta. 80 kr för en burköl och 110 för en fatöl är väl inte helt tokigt det heller. Det är vad man förväntar sig på en festival och jag kan tänka mig att du får betala mer om du besöker en hip krog på söder…

Göteborg visade sig ändå på fint humör när det gäller väder i år. Vi fick ett något ihållande regn i ungefär 20 minuter på fredagen och några enstaka regnskurar på någon minut var under lördagskvällen. Det var det. Annars var det klassisk svenskt sommarväder i form av växlande molnighet och sol. Aldrig för varmt. Aldrig för blött. Perfekt för att traska runt i Slottsskogen och lyssna på musik.
Det är väl annars det som är det kniviga med svensk sommar och utomhuskonserter. Det enda man inte kan styra över är vädret. Men det är förbannat tråkigt att stå klockan 23 i 16 grader värme och vara dyblöt. Det slapp vi som tur var i år.

Jag utgår som sagt ifrån att Luger är nöjda med årets festival.
Om man blickar framåt så ser jag absolut fram emot nästa års festival redan nu. Allt hänger självklart på vilka artister som kommer dit. Men det känns som gänget bakom festivalen hittat en bra och hög nivå med årets upplaga. Personligen älskade jag den tydliga HBTQ-vinkeln på många artister i år, som jag skrev om i lördagens sammanfattning. Det kändes som ett viktigt statement för festivalen, som i och för sig alltid känts väldigt öppensinnad kring det mesta.
Skulle jag få önska något till nästa år, så hade det ju varit att ta dit Duran Duran som nostalgiakt. Jag tror de skulle passa perfekt i Slottsskogen och för publiken. Om inte dem, så tror jag OMD hade varit ett kul val av nostalgi och ändå ett band som fortfarande levererar ny musik.
Nästa år är kanske året Troye Sivan äntligen får komma till Göteborg? Det hade varit så värt. Om han turnérar då vill säga.
Annars vore det ju trevligt med nyligen albumaktuella Patrick Wolf och är det inte dags för Thomas Stenström att få testa sina vingar under festivalen? Han har ju aldrig varit där – kanske något personligt gräl mellan bokare och honom? Jag vet inte. Men det känns ändå som han borde få vara där. I alla fall en gång.

Slutligen får jag också ge ett tack till alla som jobbat i pressrummet och varit superhjälpsamma under dessa tre dagar. Väldigt bra organiserat för oss mediaackrediterade. Alltid bra information både från fotoansvarig på Luger, samt mötet vid fotodiket. Med det var det aldrig några frågetecken eller konstigheter. Det var bara att göra sitt jobb så gott man kunde och snabbt ta sig från spelning till spelning för att fota och uppleva. Kul som fan var det, och jag har nog inte upplevt så mycket olik musik under festivalen som i år tack vare det. Både saker jag ville se, och saker jag inte visste att jag ville se. Precis som en festival ska vara.

Med det får jag säga, tack för i år Way Out West. Det var lika kul för mig som det var för dig kändes det som. Så det gör vi om.

Här kommer Avslutningsvis ännu en knippe foton från festivalen. Av publik och artister. Håll till godo.