Det är någonting med Tyler, the Creator som alltid känns som ett kreativt lyckopiller. En artist som aldrig står still, aldrig upprepar sig och ändå alltid lyckas kännas 100 % sig själv. Och i nya singeln Ring Ring Ring får vi ännu ett bevis på det.

Låten spinner loss i ett solblekt retro-universum där souliga samplingar möter telefonlinjer från förr. Det är som att hamna mitt i en blommig 70-talsdröm där Tyler ringer upp sitt förflutna, sina älskare, eller kanske bara sin egen osäkerhet. Det är charmigt, direkt och oemotståndligt svängigt.

Produktionen är, som alltid med Tyler, något att lyfta på hatten för. Det är lager på lager av små detaljer: en svajig kör här, ett raspigt gitarrplock där, och mitt i allt den där distinkta Tyler-vokalen som är både släpig och full av personlighet. Det låter som om Pharrells In my mind möter en hiphop-musikal från L.A. och på något sätt funkar det.

Textmässigt är det både flirtigt och frustrerat. Tyler leker med temat av att försöka nå någon som inte längre svarar – bokstavligt och bildligt. Det blir både relaterbart och poetiskt, utan att någonsin kännas pretentiöst. Det här är musik som bär på ett leende, men som också bär på något verkligt.

Ring Ring Ring är inte den där stora bombastiska singeln som ska välta listorna. Det är snarare en låt man vill spela om och om igen för att den känns så himla… mysigt egensinnig. Och i en värld där allt ibland låter för perfekt, är det skönt med någon som vågar låta som sig själv.