Man kan tycka att AI förstör konsten. Främst är det de som blir direkt hotade av AIs möjligheter som försöker stoppa och slå ner på folk som använder tekniken.
Samtidigt är det ett redskap för att hjälpa till att skapa, precis som datoriserade specialeffekter i filmer. Sakta men säkert tog CGI över från modeller och kulisser. Vissa inom yrket tyckte det var jobbigt, andra lärde sig tekniken och utvecklade den. Idag används effekter i mer eller mindre alla filmer. Själv blev jag lite förvånad när jag fick reda på att filmen Amelie från Montmartre från 2001 hade mer CGI än första Jurassic Park som kom tio år före. Det var inte filmen jag riktigt förknippade med specialeffekter. Men också en indikation var tekniken och filmen var på väg.
Jag minns när Ulrik Munther släppte singeln This right here i fjol. Folk påpekade att omslaget var AI-genererat. Att det inte var äkta. Att Munther hade sett till att en konstnär, fotograf eller designer förlorat sina pengar. Men om omslaget var enbart text – som nya Justin Bieber-plattan – eller ett foto från familjealbumet som han letat upp. Då hade ingen klagat över att AI tar andras jobb. Även om Munther i det fallet också hade gjort omslaget själv och tekniskt sett gjort att en annan konstnär inte fick jobbet…
Här handlar det väl om att bli bra på sitt yrke. ”Jag tar fram ett AI-genererat omslag till dig för si och så mycket pengar, så slipper du lägga tiden.” Perfekt för somliga. Onödigt för andra. Lika mycket som att vissa kan hantera en kamera och ta egna pressbilder, medan andra betalar någon för att ta dem.
Likt CGI är AI här för att stanna. Sedan är det upp till oss användare att utnyttja redskapet efter bästa förmåga. Att trycka ut nonsenslåtar i samma stil som Taylor Swift eller Ed Sheeran är kanske inte bästa sättet att göra det på. Men det är ju upp till lyssnaren att avgöra om den vill lyssna på det – även om det kommer att bli svårare och svårare att veta om det verkligen är AI-genererat eller inte. I annat fall är det väl upp till musikplattformen att välja bort om man inte vill att ens plattform ska svämma över med AI-genererad musik. ”Garanterat AI-fri musik” lär väl också vara ett säljargument i framtiden för plattformarna. (Lite som Queen hade texten ”Inga synthar användes under inspelningen av detta album” – fram tills att de hade det). En garanterad AI-fri plattform lär väl också i så fall finnas fram tills att just DEN Ed Sheeran bestämmer sig för att använda AI för att skapa en låt. Då blir det helt plötsligt lite mer komplicerat. Kanske?
Som med allt, kommer ny teknik att överanvändas i början. När den moderna vågen av 3D-filmer kom gick det från att vara en del av effekterna till att istället skapa ett snyggt visuellt djup i filmerna, vilket jag personligen uppskattade, innan formatet självdog. Samma är det med Dolby Atoms mixningen av musik. I börjar var det effekter och på tok mycket av allt, som mest dränkte sången. Snabbt hittade mixarna en nivå där man skapade en dynamik i musiken som tog fram instrumenten men behöll sången i centrum. Nu tycker jag personligen att Dolby Atmos är det bästa sättet att uppleva musik på i hörlurar.
Även AI kommer att hitta sin plats inom film och musik, efter att alla lekt färdigt med den. Om det så är hjälpa till med grunden av en story, fixa lite specialeffekter i en film med liten budget, eller putsa upp en låt så den låter fylligare. Det gäller som vanligt att inte avfärda den nya tekniken, utan utforska och hitta sätt att själv kunna använda den på bästa sätt, och som med allt – hitta en modell där man kan tjäna pengar på den.
Alla dessa tankar bottnades i att jag såg en musikvideo som verkligen imponerade på mig. Det var Justin Blau som remixat Radioheads Idioteque och till den skapat en otroligt stark video med barn iklädda gasmasker i en krigszon, inte långt från den i Gaza idag. Videon är helt AI-genererad, vilket man snabbt förstår, för stilen och fotot hade varit orimligt dyrt för en enkel musikvideo. Men här blir både det visuella och budskapet otroligt starkt.
Kommentarerna till videon är allt från att det är starkt och snyggt, till att det är fejk och det är skitdåligt att använda AI. Men om du får fram en känsla i någon, så har du väl lyckats oavsett format? Var det fel att gråta när Simbas pappa dog, för att det var tecknat? Eller att bli rädd för ett CGI-monster för att det är just CGI? Har AI kommit såpass långt att man kan skapa en musikvideo som verkligen väcker känslor i första hand och inte får en att tänka ”det där är fejk”, då är det väl en bra sak. För då stör inte tekniken känslorna. Vilket någonstans är målet med all teknik. Finnas med inte synas, är en bra grundnivå.
Som sagt, det kommer alltid vara folk som är emot utveckling. Som inte tyckte om talfilmer och som tyckte de såg fruktansvärda ut på färgfilm eller som inte gillar synthar i musik. Men när man väl omfamnat och bemästrat den nya tekniken, så kommer det att bli ett otroligt redskap. Samma gäller med AI. För om en mindre artist kan skapa en stark musikvideo likt den till Idioteque-remixen. Så kommer det bli möjligt för andra artister att skapa musikvideor som känns lika imponerande som för någon som har ett storbolag och X-antal miljoner i ryggen. Jag ser inte det som något dåligt. Jag ser det som att just använda de redskap som finns för att bygga ens varumärke.
