Blåton är ett band från Göteborg, som vid sidan av musiken lever vardagslivet med studier och jobb. Men bandet har blivit lite av en fristad för herrarna som släppte EP:n Det onda ögat i fjol.
Nu är Blåton aktuella med den varma och vemodiga singeln Juni / Juli (Midnatt). Låtens arrangemang är verkligen det som fick mig att fastna för låten med en gång. Den där mjuka och sköna lunket som hjälper till att bygga upp historien om en relation som aldrig ens hann börja. Hur låten sedan exploderar inför sista versen och skapar ett snyggt crescendo till det hela. Kanske är det frustrationen i personens situation som verkligen får levas ut.
Jag ställde en knippe frågor till badet, så de kunde berätta lite mer om sig själva och singeln. Trevlig läsning.
Hur bilades Blåton?
Richard Heikkilä och Axel Meijer startade ett pop-projekt på nyårsafton 2021/2022 och experimenterade med stilar och uttryck i ett och ett halvt år ungefär. Namnet Blåton kom till sommaren 2023 i samband med den sista låten som duo. Vi visade Markus Kempe, som är en vän sen ganska många år, ett par kommande idéer och han hoppade på tåget hösten 2023. Där och då bytte vi riktning från en typisk pop-duo till vad man kan kalla ett svenskt indieband. Under 2024 fullbordades kvartetten när Filip Heikkilä anslöt till bandet i rollen som elgitarrist.
Var fick ni just namnet Blåton ifrån förresten?
Vår musik har alltid varit driven av melodiska uttryck och texterna tenderar att ha en melankolisk underton. Vi ville ha ett enkelt namn som lätt går att koppla till stilen. Lite för sent insåg vi att ”blå toner” är ett begrepp inom jazz och blues, men det får väl spegla vårt sätt att ta oss an saker vi inte riktigt har full koll på.
Hur skulle ni beskriva bandet för någon som aldrig hört er?
Melodisk svensk indie med kontraster. Låtarna pendlar mellan mjukt och snällt / grumligt och aggressivt. Vissa säger Kent, andra The Police. Ibland känner vi oss som David, ibland är vi Goliat.
Vem gör vad i gruppen och var är era respektive styrkor i banet?
Markus: Sång & gitarr. Får ses som vår frontman.
Styrkor: Serverar låtidéer med hög potential på löpande band. Sätter mångbottnade texter med personlighet.
Filip: Elgitarr.
Styrkor: Fingerfärdighet på dödsmetall-nivå och harmonisökande konstnär. Vet hur man mickar upp elgitarrer.
Axel: Bas, keys, backing vocals, och allt annat vi kan behöva.
Styrkor: Bandets musikaliska esse. Designern av vårt ljudlandskap.
Richard: Trummor, låtproduktion och sångtext.
Styrkor: Utmanar idéer och binder samman text och musik till vårt sound.
Men vi arbetar ändå tillsammans i alla steg.
Ni är från Göteborg. Hur är staden som musikstad 2025 tycker ni?
Göteborg 2025 ligger helt rätt i tiden för underground/indie sett till scen och publik. Vill man se världsartister är det lite glesare, Stockholm har väl mer tur där.
Ni släppte ju Det onda ögat i fjol. Hur har ni utvecklats som band under året nu med den nya musiken?
Vi tycker att vi skriver bättre låtar, med större omfång och lyssningsvärde. Dessutom kan vi producera dem själva, vilket vi inte gjort tidigare. Hösten 2024 tillbringade Richard sin tid i Milano på utbyte, vilket innebar en paus för rep och prodd. Det gav dock god effekt på låtskrivandet för Markus och Axel, men även på Richards produktion och mixning. Vi fick alla tid att öva på varsitt håll, helt enkelt. Resultatet är inte finare radiolåtar, utan snarare ett soundmässigt tydligare Blåton med stort självförtroende.
Jag tyckte ju känslan och arrangemanget i Juni / Juli (Midnatt) var riktigt skön och snyggt. Hur arbetade ni fram låten?
Det började med en röstmemo med sång och en akustisk gitarr i oktober förra året. Låten kunde ha varit komplett redan då, men vi lade nog fyra månader på att jamma fram den exakta strukturen och dynamiken. Vi tänker oss ofta hur låten ska fungera live först, och sen tittar vi på hur den ska ge lyssningsvärde på streamen. Hela våren har gått till att sätta ljudlandskapet i mixen. Vi har nog jobbat överdrivet hårt och länge på denna, men tack vare kontinuerliga samtal med vår mastringsingenjör Casper Bjerkehagen fick vi till slut ihop det.
Hur blev det just en låt om en dömd relation som aldrig ens hann blomma ut? Personliga erfarenheter?
Det övergripande temat handlar om stunder då man känner sig oförlöst. En inre önskan, som trots upprepade försök ”aldrig” slår in. Någonstans blev en då aktuell halvrelation (som isolerat inte var en stor sorg i sig) symbolen för den inre tillvaron.
Vad händer framöver för er nu efter nya singeln?
Vi siktar på den lokala livescenen, så vi skissar på egna arrangemang och tittar på några mindre ställen i stan. I replokalen ska vi försöka färdigställa en EP innan sommaren är slut.
Vad är er förhoppning och vision med Blåton om ni blickar framåt?
Vi vill uppleva tryck och passion i dunkla konsertlokaler.
