En av mina absoluta favoritlåtar från TV-programmet Songland var Längesen. Skriven av Felix Svedestig Götesson och Nadja Olofsson och som sedan framfördes av Titiyo tillsammans med Hurula. Det var en magisk låt som i känsla och melodi påminde mycket om Ana Diaz minst lika fantastiska låt 100 från 2019.
Nu, två år efter Songland är det dags för Nadja att släppa låten under eget namn. Det är nu som det blir lite knasigt i PR-bolagets sätt att presentera låten.
”Låten, som legat i Nadjas byrålåda ända sedan 2018”, eh, nej. Den har definitivt inte legat där. Glömde Nadja av att hon var med i Songland? Är det ett desperat PR-bolag som ska skapa en ”spännande” historia – varesig den är hittepå eller inte? De skulle ju kunna krydda det ännu mer. ”Låten skrev Nadja under sin resa till Mars, och som sedan legat i hennes byrå…”
Eller så skriver man bara som det är: Det är en förbannat bra låt, som Nadja nu släpper två år efter Songland, utan den textrad som Hurula lade till. Varför låtsas som något annat?
Det är absolut första gången Nadja släpper låten själv, men låten har inte legat helt stilla i den där byrålådan…
Men låt oss fokusera på låten:
Längesen är här snyggt avskalad med piano och stråkarrangemang. Det ger låten en fyllighet, utan att det blir för pampigt. Mer vemodig och vackert filmiskt. Det hjälper till att förstärka den melankoliska texten när Nadja tittar på en relation som för längesedan var bra.
”Det känns som att jag alltid letar efter att det ska låta mer live. Sen tycker jag inför varje skiva att ’nu låter det så live som det bara kan’ och upptäcker efter det på turné att ’det skulle ju kunna vara mycket mer live’. Det finns en slags diskrepans mellan hur man tänker när man spelar in och när man faktiskt spelar live. Längesen tänkte jag hela tiden att jag ville göra ganska clean, avskalad. Sen var jag på plats vid inspelningen och det var 25 personer i orkestern! Det var live och det var jävligt maxat!”
Jag skulle säga att det bara är bra att Nadja släpper sin låt under eget namn. Det är som sagt en förbannat fin låt om ett ämne jag tror många i en relation känner igen. När man växer isär och det som en gång var vi bara blir två ensamma öar – här på ett semesterparadis med doft av klor och varma rum.
Gillar du att läsa Popmuzik?
Då får du gärna stötta bloggen med några kronor som Patreon.
Det hjälper bloggen att drivas vidare som en bred och nyfiken musikblogg.
Tack så mycket.
