Innan vi lämnar denna vecka bakom oss, är det dags att sammanfatta musikveckan genom att listan Popfavoriterna. Här hittar du russinen i kakan, så du kan fylla upp din spellista med de bästa låtarna just nu.
Hoppas du hittar dina nya favoriter och om du uppskattar att läsa om ny musik i bloggen, får du gärna stötta arbetet med Popmuzik som Patreon. Det hjälper en oberoende musikblogg otroligt mycket om du har möjlighet att bidra som Popmuzik Liker med 12 kr i månaden eller som Popmuzik Lover med 32 kr. Ditt bidrag gör det möjligt att driva bloggen vidare som en bred och nyfiken musikblogg där du dagligen kan få nya musiktips varvat med intervjuer och recensioner, samt att det faktiskt hjälper artister om de har en plattform som de kan nå ut med sin musik på. Tack för ditt stöd.
Zara Larsson – Pretty ugly
Sebastian: Smutsigt, elektroniskt och internationellt. Zara Larsson är tillbaka för att erövra poplistorna och gör det med att visa oss en helt ny sida av sig själv. Refrängen är en oemotståndlig öronmask och hennes stjärnglans går inte att argumentera emot, låt oss hoppas att den här låten har vad som krävs för att sätta Zara på kartan över världens främsta artister igen.
Veronica Maggio – Inte bra i grupp
Johan: När Maggio blir mer elctropunkig och låter som Teddybears blir i alla fall jag helt överlycklig. Det är definitivt ett stort steg bort från Maggio á la Oskar Linnros. Nu är Maggio smutsigare och som sagt produktionen är härligt elektroniskt. En spännande ny sida som visar att Maggio kanske inte är bra i grupp, men som låt – absolut!
Lorde – What was that
Sebastian: Simplicitet är ibland det enda som krävs för att skapa en intressant poplåt och Lorde är expert på att hålla det enkelt med effektivt. När artisten äntligen återvänder är det med full kraft och jag tror ingen av oss är riktigt redo. What was that är en mästerlig uppvisning av Lordes fantastiska textförfattande och skapar rejält med intresse för vad denna nya era ska innebära.
Fredrika Rei – Vill du säga nåt?
Johan: Åh, detta var galet snyggt. Fredrika Rei lämnar engelskan bakom sig och släpper sin första låt på svenska. Produktionen är färgad av den brittiska drum’n’bassen, samtidigt som melodin och känslan dryper av det nordiska vemodet. Sjukt läckert och för min del får detta gärna bli låten som gör att ALLA upptäcker artisten. Det är hon värd.
Benson Boone – Mystical Magical
Sebastian: Lite Harry Styles och Queen skaka ordentligt och vi får en Mystical Magical cocktail. Andra singeln från Benson osar sommar och känns som en given radioplåga som har den där sköna lowkey-attityden och självklara hooken. Jag älskar den här typen av pop!
Sophie Ellis-Bextor – Vertigo
Johan: Vertigo är ju en favoritfilm av Alfred Hitchock och här blir svindel till en dramatisk disco-doftande poplåt med disco-divan. För mig som mer eller mindre älskar allt SEB gör, så blev detta riktigt härligt och jag gick extra hårt igång på stråkarna. De gör det hela än mer dramatiskt och kul.
Rymdpojken – MSN & Lunar
Sebastian: Min kropp ryser när jag lyssnar på MSN & Lunar! Som att ta en resa längs minnenas allé är låten ett nostalgiskt återupplevande av minnen jag som 93:a förknippar med tidiga tonår. Det är förbluffande hur väl Rymdpojken alltid lyckas sätta ord på känslor genom sitt skrivande och därefter översätter detta till vackra toner som träffar djupt.
Hemliga Klubben – Förstöraren
Johan: Titeln andas lite Kent skulle jag säga. Låten är dramatisk pop med skön elektroniskt produktion som byggs upp av starka melodier och läcker refräng skulle jag säga. Nu när det gått ett år sedan Hemliga Klubben släppte något, visar de att de inte förlorat stinget eller känslan för starka poplåtar. Så det är bara att suga i sig och älska nya låten.
