Det är ingen hemlighet att Lady Gaga bär många hattar. Hon är en orädd popstjärna, en Tony Bennett-godkänd jazzsångerska, Grammy- och Oscar-vinnande låtskrivare, stjärnan i storfilmer, en modeprovokatör och en banbrytande aktivist.

Men Gagas senaste tre studioalbum, hur bra de än må ha varit har delat kritikerna i helt skilda läger. Rolling Stone tyckte att 2013 års Artpop var ”bisarr”. New York Times menade att 2016 års countryorienterade Joanne var ”förvirrande”. Därför är Little Monsters – tillika fans – överlyckliga att Mother Monster är tillbaka på Mayhem. Kort sammanfattat hennes bästa album på 14 år.

Plattan skulle kunna beskrivas som kärleksbarnet till hennes två mest kommersiellt framgångsrika album och kombinerar den 80-talsinspirerade teatralen från 2008 års The Fame med elektrogrunge från hennes episka Born This Way.

Gaga som den sanna konstnär hon är återanvänder dock inte speciellt många trick, utan uppfinner istället sig själv på nytt och hittar sin ljuvliga plats längs vägen. Driven av en spännande innovation, samtidigt som hon förblir trogen till de element som gjorde henne till en ikon, är Mayhem en perfekt mängd balanserad kaos.

Ena minuten efterliknar Gaga David Bowie i det vassaste Gesaffelstein-samarbetet Killah och i nästa rasar hon mot berömmelsen i Perfect Celebrity. Det kan väl inte bara vara jag som får en känsla av att den sistnämnda titeln känns som 2025 års Paparazzi?

Det finns också nickningar till Michael Jackson som på den häpnadsväckande Shadow of a man och till och med Taylor Swift i popdrömmen How bad do u want me. Men trots detta är albumet onekligen Gaga rakt igenom.

Abracadabra är den mest smittsamma, trollbindande singel sedan 2009 års Bad Romance och om Zombieboy inte får dig upp ur stolen så kanske du ska fundera på om de är en zombie!?

Det monstruösa albumet har också sina mer ömsinta ögonblick, den melodiska powerballaden Blade of Grass hyllar Gagas fästman Michael Polansky innan hennes tidlösa rekordbrytande Bruno Mars-duett Die with a smile avslutar albumet

Med sin starka drivkraft, hypnotiska beats och lysande vokaler ber Mayhem om att spelas högt. I intervjuer om albumet har vi hört Gaga berätta om att den centrala tanken kring låtarna är att omfamna de splittrade bitarna av sig själv och upptäcka hur de sätts samman för att bilda något oväntat och vackert. Ett mission hon utför med precision och imponerande självförtroende.

Då bloggen inte längre finns på Facebook, kan vi diskutera musik, blogginlägg och skapa kontakter på bloggens Patreon. Du får även mail eller notis genom Patreon-appen när nya inlägg är publicerade där. Perfekt för dig som vill ha koll på vad som händer i bloggen. Det är gratis att bli medlem, så jag hoppas att vi ses där.