Miriam Bryant sammanför himlen och helvettet på Okej att dö. Till tonerna av storartad gospel, finslipad pop och klubbiga hits visar hon på att livet är allt annat än perfekt och radar upp lika mängder synder som förlåtelser. Med sin änglalika stämma försätter artisten bevisa sig som en av Sveriges mest intressanta artister med budskap som är viktiga att lyssna till. Albumet Okej att dö är artistens bästa i karriären (hitintills).
Det känns konstigt nog som igår när jag hörde Push Play för första gången och tänkte ”vilken röst!”. Sedan dess har det hänt monumentala saker i Miriam Bryants karriär. Hennes framtågande genom den svenska popen har varit fylld av triumfer och minnesvärda avtryck. Det mest briljanta draget av alla var när hon överbryggade svenska och engelska under sin medverkan i Så Mycket Bättre. Ett frö som över tid växt till att hon uteslutande skriver på just svenska (och även finska emellanåt).
På sitt fjärde album Okej att dö är Bryant nästan provocerande skicklig på att manipulera det svenska språket likt en magiker (no pun intended). Något artisten belönades för på P3 Guld genom att vinna ”Årets låtcitat” för raden ”Alltid på väg någon annanstans. En flyttfågel ur balans”.
Plattans 11 spår är låtarna bitvis spretiga, men ändå framträder en vacker symmetri som visar på att livet inte alltid är ensidigt. Ibland blir man krossad och ibland är man den som faktisk krossar någon annan. Exempel som sångerskan för fram i låtar som Dum och Rör mig. Bildspråket är lekfullt men också det bär på en tvådeladhet. Himmeln och helvettet möts på ett sätt som förstärker de lyriska budskapen och vi ser lika delar läder och spets, svart och vitt liksom synder och förlåtelser. De tre första spåren på plattan befinner sig alla i en värld av andligt sökande. Den mörka men grubblande Okej att dö, kyrkopopen Halleluja och upplyftande In kom en ängel. Därefter sker ett litet skifte och låtar som Regnblöta skor och Under någon ny är mer vad vi kommit att förvänta oss av Bryant – det vill säga snyggt polerade pophits. Däremot blir jag föga förvånad av Baise Moi och Nothing 4-ever som med sin mörka framtoning visar på att artisten står stadig i sin musikaliska tro i en värld av glättig pop där typ allt låter likadant. En ståndpunkt som gör henne till en av Sveriges absolut bästa och intressanta artister.
Lägg gärna till Popmuzik bland dina bokmärken i din webbläsare. På det viset påminns du att regelbundet besöka bloggen. Popmuzik uppdateras dagligen med nya musiktips och inlägg, så definitivt värd att hålla koll på.