Kärlek som inte är ömsesidig är handlingen i låten Regn i Umeå. En fin och samtidigt sorglig låt om att vilja bli älskad men inte får gehör för sina känslor från ens partner. Tillslut är ju frågan hur man lämnar något som man trots allt vill stanna kvar i? För det blir likt en dragkamp mellan ens känslor och förnuftet.
Det är något när kärleken tar slut. När man känner kylan och att vara utfryst från den andre. Här tycker jag Viola Martinsson verkligen hittar orden på dessa känslor. Snyggt och drömliknande är det och som sagt, vackert vemodigt.
Regn i Umeå är tagen från Violas senaste EP Flytten pr.2, Hösten som precis släppts. Här får vi en samling låtar som behandlar ämnen som psykisk ohälsa och trauman men också hoppfullhet och vägen till acceptans.
Om nya EP:n berättar Viola:
“Jag växte upp i ett tryggt hem i Mellansverige där kulturen var att inte prata om känslor. För att passa i en sådan miljö krävs det att koppla bort evolutionära signaler som hjärnan sänder ut för att skydda oss … Det är så svårt att visa sig sårbar i ett privilegierat samhälle där det finns en förväntan av att klara sig själv. Detta har givit mig mod att våga dela med mig av mina erfarenheter i hopp om att det kan inspirera andra att hitta ut ur sin egen bubbla. Hur kan vi ta hand om hösten inom oss?”
